Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genom täta urskogar och rika jaktmarker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
en tung dimma, som beredde oss tillfälle att i lugn och
ro fullfölja våra förberedelser för avfärden. När dessa
förberedelser voro undanstökade, var dimman nästan
försvunnen. Efter en kort morgonbön startade vi för att
under dagens lopp hinna ett gott stycke närmare
Stanley Pool. Männen voro dock för tungt lastade för
att kunna drivas fort, och vi måste låta dem vila ofta.
Då provianteringen blev oss så billig, kunde vi med
gott samvete offra tid i stället. I Afrika måste man
alltid skynda långsamt, ty då kommer man fortast och
säkrast fram till målet. Någon egentlig middagsrast
höllo vi inte, utan vi förtärde ett stycke kött och drucko
vatten, då vi vilade. Männen gjorde på samma sätt.
Omsider kommo vi in i en väldig urskog på ett högt
berg, som det tog oss flera timmar att passera. Från
en del gläntor kunde vi se långt ut över nejden, från
några höga klintar kunde vi till och med se ända bort
över Stanley-sjön. Den tycktes ligga så nära, och
likväl skulle vi i bästa fall hinna dit först kvällen därpå.
Vi hade god tid att se oss omkring, ty marken var
ganska kuperad, så att männen kunde färdas endast
sakta och ofta måste vila. Det fanns gott om vilda
djur i skogen, vilka ömsom lekte, ömsom roade sig
med slagsmål. Intressant var det för oss i båda fallen
att se på. Naturligtvis förde djuren ett fasligt väsen.
Vi voro dem ibland ganska nära, men de låtsades
knappt se oss. För säkerhets skull buro vi våra gevär
själva, men vi behövde icke använda dem, ty djuren
togo ingen notis om oss. Aldrig förr hade vi iakttagit
ett så rikt djurliv i en skog, men så var det också en
väldig skog med väldiga jätteträd. Under vandringen
genom skogen började vi bli bekymrade för, hur vi
Äventyr i Centra]-Af rika. II.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
