- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
215

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färden fortsattes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

215

Dagen därpå skulle vi emellertid färdas nästan
uteslutande genom skog, där vi icke kunde vänta att träffa
något matnyttigt villebråd, varför jag gjorde mig i
ordning och följde mannen. Vi uppnådde en skyddad plats
alldeles intill hjorden, och där fattade vi posto bakom
ett busksnår. Tvenne vackra tjurar blevo vårt byte.
Männen fingo nu åter nöjet att stycka, hemforsla, torka
och äta buffelkött. Medan jag tvättade mig och tog på
mig torra kläder, hade kocken brått med att koka och
steka åt mig, så att även han skulle få hjälpa till med
att torka och äta kött. Sedan jag slutat min måltid,
satte jag mig att se på dem en stund. De arbetade i
sitt anletes svett. Så skulle de alltid ha velat ha
det. De hade nu haft en gyllene tid rätt länge,
men det lät, som om det varit ont om matbitarna vid
Stanley Pool. Comber sade: »Mina svarta må stjäla
mina skjortor, men de understå sig icke att stjäla en
koanga». Detta lät icke uppmuntrande, men jag lade
det icke så tungt på hjärtat, ty jag tänkte, att Gud nog
skulle förse oss med vad vi behövde. När jag en stund
sett och hört på männen, ordnade jag med
vakthållningen och gick sedan till sängs. Jag hade givit
vakterna order att väcka mig, om något skulle hända.
Vilddjuren trängde på från alla sidor, varför jag för
säkerhets skull hade mina gevär hos mig i sängen.
Vissheten om hans beskydd, som aldrig blir sömnig
eller sover, gav mig dock det största lugnet. Jag
somnade därför snart nog och sov med korta avbrott ända
till dagningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free