- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
230

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henry M. Stanley

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fort tiden gick. När han slutligen reste sig för att gå,
så tyckte vi det var stor skada, att han inte kunde
stanna längre. Men han kom snart igen, var eller
varannan dag, och stannade länge var gång. Han
verkade aldrig tröttande, ty han hade nya, intressanta
saker att förtälja varje gång, och han talade så vårdat
och hänfört, som om han stått inför en skara på flera
tusen personer. Och sällan, om någonsin, hade han
talat till en så intresserad publik. Flera år senare
hörde jag honom i Östra London tala till en publik
på många tusen personer, men där haglade över
honom sådana glåpord som: »Hur många negrer
har du hängt?» »Hur många har du halshuggit
och bränt?» etc. Polisen måste till sist ingripa
och föra ut fridstörarna. Men Stanley lät sig
icke störas utan fortsatte sin föreläsning, som om
han ingenting hört. Tre av oss kongomissionärer
hörde honom den kvällen: Ingham, Banks och jag. Vi
stannade efter och hälsade på honom, vilket han
tycktes sätta värde på. Han kände väl igen oss och kunde
nämna, var vi träffats. Vi hunno dock inte växla
många ord med honom, ty han höll på att bli
nedtrampad av sådana, som ville hälsa på honom och tala
med honom. Mot oss var Stanley synnerligt
förekommande och vänlig. När vi återvände hem från
föreläsningen, voro vi överens om, att det fanns endast en
Stanley, och denne Stanley var vår och missionens vän.

Stanley hade besökt oss många gånger, innan vi
kommo på den tanken, att vi skulle söka att få slå
oss ned i närheten av hans militärstationer. Vi tänkte
då främst på den station, som låg under ekvatorn,
mitt i byn Wangata, vilken station sedan fick namnet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free