- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
243

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åter till Kongo och uppför landet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och vek av till vänster in i Bananaviken. Där fingo vi
gå i land. Men när vi kommit i land, fingo vi veta,
att ingen ångare skulle gå uppför floden på flera
dagar. Då jag icke kunde lämna mina män, blev jag
tvungen att ligga i Banana rätt länge. Mitt nyvunna
ressällskap begav sig över till Mukimvika station på
södra sidan om flodens mynning i akt och mening
att stanna där, tills vår båt skulle passera viken, då
de ämnade komma ombord och följa med oss uppför
floden. Dag efter dag förgick emellertid utan att det
blev klart, när båten skulle gå. Tanken på att männen
skulle tröttna och rymma sin väg plågade mig både
dag och natt. De sökte upp mig flera gånger om
dagen och frågade, om inte båten snart skulle gå. Så
gott jag kunde, sökte jag intala dem mod och sade:
»Det går väl ingen nöd på er. Få ni inte mat
ordentligt, såsom jag sagt till om?» — »Jo, det få vi visst»,
svarade de, »men det blir så långsamt att ligga och
vänta.» — »Giv er då tillfreds», invände jag, »ni skola
nog få arbeta er trötta, när vi en gång komma fram.
Vilen er nu och stärken er, medan ni ha tillfälle, så
att ni bli modiga och starka, tills vi komma till
arbetsplatsen. Då ska ni nog få arbeta. Jag måste också mot
min vilja vänta, tills båten går och tar både mig och
er med.» De repade då mod och fingo en hoppfullare
uppsyn. Men jag var så rädd, att de skulle försvinna,
ty de behövde ju blott följa havsstranden hem till sitt
land igen. Till chefen för holländska handelshuset
uttalade jag mina bekymmer, men han tröstade mig med,
att det icke hade någon fara, ty de hade satt ut
vakter, och dessutom skyndade de på med lastningen
så fort de kunde. Detta lugnade mig något men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free