- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
249

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I roddbåt uppför Kongo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det ut, som om vi kommit i orätt strömfåra, ty långt
framför oss syntes vägen blockerad av ett väldigt
stengrund med en nästan oräknelig mängd bergsknallar
och stora stenar. I den mån vi närmade oss, väckte
det emellertid vår förvåning, att en del stenar tycktes
försvinna, medan andra tycktes höja sig. Vi började
nästan tro oss vara utsatta för en synvilla. Efter en
timmes tid friskade vinden i, så att vi kunde sätta till
segel, varefter färden gick både snabbare och tystare.
Vi kommo därför jämförelsevis fort fram till det
förmenta stengrundet och funno då, att det utgjordes av
flodhästar, av vilka somliga simmade omkring, andra
döko ned i vattnet och kommo upp igen, medan de
flesta höllo sig orörligt stilla. Banks båt seglade fortare
än min, varför han kom först fram. Han valde ut
en flodhäst, som låg på stranden ett stycke från
vattnet, och fyrade av. När skottet smällde, rusade alla
de övriga liksom på kommando ned i vattnet, men den
skjutna flodhästen låg kvar på sandbanken. Den fallna
bjässen skänkte oss en myckenhet kött, som genast
styckades och instuvades i båtarna, vilka blevo
stadigt lastade. Vi ansågo dem vara bra lastade förut,
men nu sågo vi, att de mycket väl kunde bära större
last.

Så snart allt köttet var inlastat, hissade vi segel
och satte kurs på en annan ö för att där slå läger för
natten. Där vi skjutit flodhästen, skulle vi omöjligen
ha fått någon ro på grund av de talrika flodhästarnas
förskräckliga oväsen. Det såg ut, som om de ämnade
sig i land, varför vi höllo oss beredda att ge dem ett
varmt mottagande. Vinden fyllde snart seglen och
förde oss bort till den ö, som vi bestämt oss för, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free