- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
251

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I roddbåt uppför Kongo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

undervattenssten gjorde en rätt lång springa i plåten
under vattenlinjen, varigenom vattnet rusade in. En
av männen rev av sig skjortan och stoppade den i
hålet, satte båda fötterna på och stängde så vattnet
ute. Jag signalerade till den andra båten att stanna
och komma oss till hjälp. Sedan styrde jag i land vid
första lämpliga plats, och där drogo vi upp båten på
land, så långt vi orkade. Sedan lossade vi en hel del
gods för att komma åt hålet. Lyckligtvis medförde vi
bultar och muttrar för båtens reparation. Båten hade
lufttäta rum både i för och akter, vilka voro avsedda
att hålla båten flytande vid inträffande haveri. Det
ena av dessa rum måste nu offras, ty vi behövde
använda dess plåtlock. Olyckligtvis tålde Banks icke vid
att gå barfota och barbent i vattnet, ehuru han varit
sjöman och var van vid strapatser. Han blev sjuk och
måste lägga sig. Då blev jag ensam, men det lyckades
mig i alla fall att med bultar, muttrar och en plåtbit
täta läckan, så att båten blev fullständigt vattentät.
Plaskandet i det våta elementet vållade mig intet men.
Och glad var jag och tackade Gud i mitt hjärta.
Medan jag var upptagen med reparationsarbetet, hade
kocken tillagat middagen. Jag väckte då Banks och
talade om att båten var sjöduglig igen, och att
middagen var färdig. Han vred på sig och jämrade sig
men kravlade sig dock slutligen upp. Då vi slutat
måltiden, kände han sig så bra, att vi kunde fortsätta
färden. Nu aktade jag mig noga för att hålla för nära
stränderna. Frestelsen att hålla så nära land som
möjligt hade sin grund däri, att strömmen var svagast
närmast stranden.

En dag anlände vi på eftermiddagen till den store

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free