- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
256

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Längre uppför floden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den var mänga gånger vår räddare. Det heter i
Bibeln, att »en vind kom från Herren». Detsamma kunde
även vi säga, ty på morgnarna var det vanligen lugnt.
Om vinden blott sakta lekte i seglen, gingo båtarna
i alla fall fortare än någon kanot.

Om några dagar kommo vi till en stor by med
vackert läge. Folket visade sig godmodigt och så
gästvänligt, att det t. o. m. erbjöd oss hus att bo i, vilket
vi dock avböjde. Vi bytte bort det sista buffelköttet
mot frukter, en mängd höns, ägg och andra födoämnen.
Vi gåvo också hövdingarna några enkla presenter,
över vilka de voro mycket förtjusta. I gengäld skänkte
de oss små elefanttänder. Vi gingo en i sänder och
besågo de närmaste byavdelningarna. Allt var fredligt
och lugnt. Kvinnorna voro sysselsatta med sina
matbestyr, och mycket få tycktes vara rädda för eller
besvärade av oss. Vi ansågo, att detta skulle vara en
lämplig plats för en framtida missionsstation.
Hövdingarna frågade oss också, om vi ej vore hågade att
stanna hos dem, såsom de hört, att andra vita gjort
vid en del byar längre nedför floden. Vi svarade, att
vi framdeles kanske skulle komma och slå oss ned
ibland dem, men nu skulle vi resa längre uppför
floden, där vi redan hade en plats. Det kändes skönt
att vara bland ett så fridsamt och gästvänligt folk.
Natten förflöt lugnt och stilla. På morgonen, då vi
lagade oss i ordning att resa, samlade sig stora skaror
för att se på avfärden. Den fullständiga frånvaron av
vapen visade, att vi hade vunnit deras förtroende.

Två dagar senare gjorde vi en motsatt erfarenhet.
Vi lade till vid en stor by för att stanna där över
natten. Folket föreföll visserligen vänligt men var dock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free