Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden. Organisationens förarbeten under Karl IX:s tid (1602—1611) - Riksrådet och hofråden - underdånighet gentemot hertigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besvarade genom skriftliga »rådslag». Ny är däremot den ton,
som genomgår dessa aktstycken. Den utmärker sig för en
underdånighet, hvars ordasätt visserligen kan vara att tillskrifva
den konciperande sekreteraren — säkerligen lånad från det
kungliga kansliet — men hvars grundton måste vara bestämd
af riksråden själfva. Radslaget af 16 aug. 1603 t. ex. rubricerar
sig såsom ett »ödmjukt, underdånigt och enfaldigt» svar på
hertigens framställning, det inledes med lifliga uttryck af
tacksamhet för den möda och det bekymmer, han till rikets bästa
underkastar sig, en tacksamhet, som alla Sveriges inbyggare
äro skyldiga honom och »hela den konungsliga familie», och
när rådet vågar afstyrka hertigen från att, såsom han förklarat
sig hafva för afsikt, äter begifva sig till Lifland, så motiverar
det sin ståndpunkt med sin ödmjuka, trogna välmening och
underdåniga affektion till hela det kungliga huset och ber, att
hertigen måtte förskona sin furstliga person från den farliga
färden. I hans framlagda förslag till patent (om orsakerna till
krigståget) förmå rådsherrarne ingenting förbättra, hvilka herrar
som böra följa honom, i fall han reser, och hvilka som skola
stanna kvar, förklara de honom bäst själf kunna afgöra[1].
Det kunde ju vara svårt nog för rådsherrarne att häfda
någon själfständighet gentemot en härskare, som redan visat sig
kunna sätta dem liksom öfriga ständer knifven på strupen
genom att föreslå dem att återtaga Sigismund till konung[2]. Men
i hvarje fall bryter en undfallenhet af denna art på det skarpaste
af mot den själfmedvetna hållning, som rikets råd iakttagit emot
både Johan och Sigismund. Hertig Karls riksråd var nytt icke
blott till personalen, utan också till andan.
I rådslaget af 16 aug. ingår också en försäkran, att de
tillstädesvarande rådsherrarne äro lika villiga som pliktiga att
bevisa H. F. N. och det kungliga huset all hörsamhet i det,
som han kan bjuda och befalla, och de förklara sig förvissade,
att andra — närmast öfriga rådsherrar — skola sammalunda
bete sig. Satsen torde vara tillkommen med hänsyn till hertigens
uttalade afsikt att begifva sig öfver till Lifland och de
anordningar, som däraf kunde påkallas, men sådan den blifvit formulerad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
