Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden. Organisationens förarbeten under Karl IX:s tid (1602—1611) - Riksrådet och hofråden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man så många gånger talat om under 1500-talet, men konung
Karl har rent praktiskt skärpt rådsherrarnes häfdvunna
användning i regeringens uppdrag därhän, att han kan framställa
anspråk, som komma en sådan alternerande tjänstgöring mycket
nära.
Det är icke troligt, att de tre finnarne efterkommo kallelsen,
ty ett rådslag af 28 nov. är underskrifvet endast af fem svenska
rådsherrar[1]. Men dessa sistnämnda synas hafva varit hos
konungen under hela hösten; i slutet af okt. och början af nov.
hade de deltagit i ett möte med ständerna i Stockholms
slottslän[2]. Ännu den 21 dec. skrifva rådsherrar från Stockholm till
dem i Kalmar[3].
Året 1606 visar oss liksom 1605 först några rådsherrar
såsom sändemän till Distingsmarknaden, denna gång grefve
Magnus och Nils Bielke[4], och äfven detta år kommer kort
därpå en riksdag, till hvilken rådet mera mangrant församlas.
Frånvarande äro Axel Ryning, som fått order att stanna i Reval
öfver vintern och sedan fick tjänstgöra i Lifland hela året[5],
Nils Bielke, Jören Eriksson och Johan Gabrielsson af obekant
anledning, samt finnarne. Riksdagen var sammankallad till den
15 mars, och intill 16 april afgaf rådet en rad af utlåtanden till
konungen[6]. Denna gång synas emellertid rådsherrarne hafva
fått draga en hvar till sitt, då riksdagen upplöstes. Måhända
var konungen således under de närmaste veckorna verkligen
utan rådsherrar vid hofvet[7]. Säkert är, att han på sommaren
åter lät kallelser utgå, och det i ordalag, som ej lämnade något
tvifvel öfrigt om att han ansåg vederbörande hafva försummat
sin tjänsteplikt genom denna sin frånvaro. Svante Bielke fick
först en påminnelse om att han vid skilsmässan från konungen
i Örebro efter riksdagen förbundit sig att strax åter uppsöka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
