Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden. Organisationens förarbeten under Karl IX:s tid (1602—1611) - Adelns ställning till statstjänsten - Karl IX:s hållning till adelns statstjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 NILS EDEN
sköts undan, kom det icke att spela någon roll vid frågans
behandling k
Den närmaste anledningen till att arbetet på nya adels-
privilegier vid denna tidpunkt måste uppgifvas låg kanske i de
hotande utrikespolitiska förhållandena. Faror från flera sidor
kastade sin skugga framför sig, och det börjande kriget med
Ryssland med dess kraf på hjälper och utskrifningar upptog vid
riksdagen ständernas uppmärksamhet. Men redan dessförinnan
hade utsikterna till en uppgörelse varit klena. Konungen och
adeln hade ej kommit hvarandra närmare under de tre år, för-
handlingarna pågått; tvärtom synes adeln hafva under deras
lopp höjt sina anspråk.
Adelns ställning i riksstyrelsen hade egentligen aldrig kom-
mit på tal annorledes än genom dess eget yrkande, att för-
läningarna skulle vara rusttjänstfria sasom lön för tjänstgöring i
regeringens värf. När konungen afvisade detta yrkande och
själf aldrig upptog samma synpunkt, så måste det bero därpå,
att privilegiefrågan för honom öfvervägande var af ekonomisk
och militär art, att han hufvudsakligen ville uppdrifva rusttjän-
stens militära värde eller också afpressa adeln en sådan penninge-
ersättning, som gjorde kronan skadeslös.
Det lider intet tvifvel, att Karl IX dock under allt detta
fasthållit vid principen af adelns allmänna statstjänst. Men att
på samma gång genomföra denna och skärpa den gamla rust-
tjänsten eller dess ekonomiska vederlag innebar under rådande
samhällsförhållanden en dubblering af adelns tjänst, som i och
för sig icke var rimlig. I den meningen har Karl IX statt mera
oförstående än främjande gent emot adelns principiella om-
daning till tjänstemannastånd. A andra sidan visa rådets och
adelns erkännande af att förläningarna äro lön för verklig stats-
tjänst, ej mindre än de allmänna antydningarna om deras villig-
het till en sådan tjänst, att omdaningen från deras sida ej längre
mötte något principiellt hinder. När konungadömet kom till
klarhet om att den nya tjänsten ej kunde träda vid sidan af
utan i stället för den gamla, var frågan mogen för den kom-
promiss, som skulle innebära dess lösning.
1 Bergh, s. 126 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
