Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden. Organisationens förarbeten under Karl IX:s tid (1602—1611) - Centrala ämbeten - kanslern, Svante Bielke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS EDÉN
36
kanslern presidera i rätten1 2
, men detta förslag förföll, och något
annat försök att inlemma drotsämbetet i den löpande riksstyrelsen
gjordes icke. Sedan grefve Moritz aflidit, i nov. 1607 “, fick
det stå obesatt; det hade ännu ingen plats att fylla i det prak-
tiska statsarbetet.
Kanslern var i motsats till drotsen genom själfva sitt äm-
betsnamn hänvisad till ett bestämdt verksamhetsområde med en
hel uppsättning af lägre organ under sig, men under 1500-talets
senare hälft hade äfven detta ämbete antagit karaktären af en
hufvudsakligen titulär hedersvärdighet; hvarken Nils Gyllenstierna,
som äfven efter sin utnämning till drots behållit sin gamla vär-
dighet af kansler, eller Erik Sparre såsom vicekansler hade
under de senare årtiondena i någon större utsträckning befattat
sig med kansliets arbete. Så bekväm tänkte sig hertig Karl
icke posten för sin nye kansler, Svante Bielke. På hösten 1602
uttalar han uttryckligt, att han väntar att alltid finna honom till
hands, när det för rikets värf behöfves, och förlänar honom för
att möjliggöra detta dels kungsgården i Enköping till bostad,
dels underhåll af två socknars kyrkotionde 3. Hertigen förutsätter
alltså, att han skall komma att träget anlita herr Svante, och det
får väl antagas, att han därvid i främsta rummet tänkte pä viktigare
kanslisaker, ehuru någon stadigvarande ledning af kansliets dag-
liga arbete ej heller nu sattes i fråga. Det är emellertid tvifvel
underkastadt, om kanslern kommit att på detta sätt göra skäl för
sin ämbetstitel. Då vi funnit honom bland öfriga radsherrar göra
tjänst vid hofvet eller eljest i sin herres ärenden, har det icke
egentligen gällt någon ämbetsverksamhet som kansler. Han
brukas i diplomatiska förhandlingar, men icke i större utsträckning
än andra rådsherrar och icke med någon afgjord ledareställning,
han får sitta i domstolen vid en eller annan viktigare rättegång
eller förhandla med allmogen i olika trakter. Men när han 1604
befann sig bland de rådsherrar, som skulle uppsätta renuncia-
tionsskriften till Sigismund, var han ej mera oumbärlig än att
hans medbröder kunde föreslå honom till ett militäriskt-admini-
1 Se nedan.
2 Anrep.
3 fifi 22/n 1602.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
