Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden. Organisationens förarbeten under Karl IX:s tid (1602—1611) - Centrala ämbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 NILS EDÉN
hofmästaren blir endast chef för det egentliga hofvets förvaltning
och personal. Det är icke ens klart, om man vill ålägga honom
ständig tjänstgöring; uttryckligen talas endast om att han skall
leda anordningarne vid större högtider.
Amiralen är naturligtvis flottans chef, och det, i öfverens-
stämmelse med stadgad häfd, så väl på krigiska expeditioner
som i förvaltningen under fredstid. Förslaget ålägger ho-
nom omsorgen om flottans underhåll och ställer allt skeppsfolk,
befäl och manskap under hans lydnad.
Äfven kanslern får verkliga administrativa ämbetsplikter.
Han skall mottaga alla främmande legationer samt uppsätta och
afgifva svar på deras andraganden; det är första gången som
någon instruktion så tydligt lägger utrikesärendena i han hand.
Men äfven andra viktiga handlingar, som i kansliet konciperas,
skola underställas hans granskning, innan de framläggas för
konungen, och så väl stora rikssigillet, riksens klämma, som
sekretet skola finnas i hans förvar samt sålunda af honom för-
valtas, liksom han skall ansvara för de gamla handlingarnas vård
och ordnande. Att sekreterare och andra kanslitjänstemän skola
lyda de befallningar, han på konungens bud utdelar, säger
under sådana förhållanden sig själft. Skulle alla dessa åligganden
verkligen uppfyllas, måste kanslern ovillkorligen vara i ständig
tjänstgöring. Dylika deduktioner af ämbetets innebörd hade
emellertid redan under föregående århundrade vid flera tillfällen
sett dagen utan att någonsin tagas efter bokstafven *. För
öfrigt framlyser äfven i denna punkts affattning en viss sträfvan
att gifva de höga funktionärerna en själfständig ställning gent
emot konungen. Man finner sådana stadganden nödiga som att
svaren till utländska legationer skola afgifvas efter konungens
och riksens råds betänkande och att inga handlingar skola för-
seglas med rikets sigill konungen och rikets råd oveterligen. I
båda fallen står således rådet vid konungens sida.
Skattmästaren slutligen förestår naturligtvis rikets drätsel, le-
der uppbörden och ansvarar för att intet utbetalas annat än med
konungens befallning eller vetskap eller till hans och rikets bästa.
Det sista alternativet ger honom tydligen frihet att äfven på
egen hand göra anordningar, och något starkare beroende af
1 Centralregeringen 1523 — 1594, s. 196—200.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
