Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden. Organisationens förarbeten under Karl IX:s tid (1602—1611) - Den högsta rättskipningen - Förslag om konungsdom vid marknader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CENTRALREGERINGENS UTVECKLING IÖ02—1634 75
skipningen innehöll det intet1. På detta område ingrep däremot
den stadga, som hertigen längre fram, i början af år 1598, ut-
färdade med samtycke af ett ständermöte i Uppsala2. Enligt
denna skulle till Distingsmarknaden, vid hvilken menige man af
gammalt var van att få andraga rättssaker inför konungen själf
eller hans förtroendemän3, hädanefter infinna sig så väl riksens
råd som alla lagmän, häradshöfdingar, fogdar »och andra gode
män»; det sista obestämda uttrycket synes nästan gälla adeln i
allmänhet, kanske närmast adelsmän i rikets tjänst. Af dessa
skulle alla under konungen ordentligt lagvadda saker upptagas
och afdömas. Den stora församlingen af gode män kunde väl
emellertid endast bilda en ram för den egentliga domstolen, så att
inom den skulle uttagas en eller flera mindre grupper för att
sitta till doms, om också intet direkt uttalande härom inkommit
i stadgan, och någon verklig organisation af den kungliga doms-
myndigheten innebar den således icke, lika litet som den
torde hafva varit afsedd att alldeles göra slut på denna myndig-
hets utöfning under öfriga tider af året och i andra former, af
konungen själf och hans förtroendemän.
Innan nästa Distingstid kom, hade den slutliga striden med
Sigismund brutit in öfver riket och trängt frågor af denna art
i bakgrunden. Först på Linköpings riksdag togs samma tanke
åter upp, och nu utfördes den äfven något längre. Riksdags-
beslutet bestämmer, att rättareting skulle hållas en eller två
gånger om året, antingen vid Distingen i Uppsala eller vid
Persmässomarknaden i Linköping eller bådadera, efter lägenhe-
ten, samt att de lagmän och häradshöfdingar, som därtill kalla-
des — alltså ej längre alla — skulle inställa sig för att i nämn-
den vara, som lag förmälde4. Här framträder det tydligt, att
meningen endast är att garantera möjligheten af en kunglig
domstols tillsättning vid vissa tidpunkter, då rättssökande vanli-
gast samlades, ej att skapa sådana former eller organ för ko-
nungens dom, som kunde utesluta alla andra. Men åter
uteblef verkställigheten, då hertigen nu begaf sig till Lifland,
1 Centralregeringen 1523 — 1594, s. 184; SRA III, s. 580, 600,616,657!.
2 ScHMEDEMAN, S. 112.
3 E. HlLDEBRAND, Statsförfattn:s historia, s. 288 f.
4 Stiernman, Riksdagar, I, s. 509.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
