Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden. Organisationens förarbeten under Karl IX:s tid (1602—1611) - Den högsta rättskipningen - praxis efter förslagets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
So NILS EDEN
sättning ej var reglerad, särskildt under dessa upprörda tider
med de ständiga statsrättegångarna. Då ständerna sutto till
doms vid 1605 års riksdag, kallas åklagaren än hofprokurator,
än ho f fiskal eller riksens fiskal; denna titel användes sålunda
nu omväxlande med den förra1. En hofnotarius skall också
vid detta tillfälle hafva fört protokollet2. De båda underord-
nade befattningarna föllo således icke med domstolsförslaget,
och åtminstone den viktigare af dem, fiskalens eller prokura-
torns, bibehöll sig allt framgent3. De hade båda funnits vid
Erik XIV:s nämnd och kunna mycket väl hafva blifvit återupp-
tagna efter detta inhemska mönster, fastän dubbeltiteln fiskal
tyder på en viss anknytning äfven till utländska förebilder.
Om den kungliga domsmaktens utöfning i praxis efter
organisationsförslagets fall veta vi åter intet annat än att allt
återgick till de gamla växlande formerna. Något nytt försök
med regelmässiga inkallelser af domare till hofvet är icke kändt.
Till Distingen sändes, såsom nämndt, år 1606 de två rädsher-
rarne Magnus Brahe och Nils Bielke och jämte dem sekrete-
rarne Mikil Olofsson och Erik Jörensson, och den förstnämnde
fick fullmakt att i rätten inkalla äfven närboende adelsmän samt
borgmästare och råd från Stockholm, Uppsala och andra städer,
om de voro tillstädes, men uppdraget synes snarare hafva afsett
afdömande af några särskilda mål än konstituering af ett allmänt
appellationsforum, såsom meningen varit med bestämmelserna
af 1598 och 16004 5
. När några år senare kammarrådet Hans
Åkesson på liknande sätt jämte kansliförvanten Anders Bureus
och ett par andra män af skrifvarklassen skickades till Enkö-
pings marknad, gällde uppdraget endast upptagande af klago-
målssaker i egentlig mening, och det förutsattes, och ärenden
kunde komma att dragas inför dem, som de ej finge afgöra
själfva, utan borde uppteckna för att hänskjuta till konungen själfs.
1 Protokoll och domar bland Riksdagsacta, RA.
2 Kjellén, s. 75.
3 Anteckn. i RR 1611, ’»/„ om hvad fiskalen Pelle Pedersson utropat i
Örebro.
4 Brefven af 7/2, 10/2 1606. Det förra tryckt Sk. H., XXIX, s. 200.
5 Fullm. ll/i 1609, a. a., s. 204.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
