Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - I. Centralregeringens allmänna utveckling under Gustaf Adolfs tid - Grundläggningen af Gustaf Adolfs regering - Adelsprivilegierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 NILS EDËN
ej visste, hvilken af dem som i sådana blifvit brukad, och hade
så skett, så vore det ej mera än hvad som i framfarna konun-
gars tider varit vanligt. För sin del ville han gärna skona dem
så mycket som möjligt. Det förefaller nästan som en slutupp-
görelse med de kvarlefvor af den medeltida klerk-kunskapens
anlitande i statstjänst, som öfver Gustaf I:s dagar sträckt sig
genom hela det gångna århundradet1.
Svaret till adeln gafs genom de den io jan. daterade adels-
privilegierna2. Deras 3:dje punkt upprepar den allmänna konun-
gaförsäkringens löfte, att alla riksens höga ämbeten skola be-
sättas med infödda svenska män af adel, och väjer icke för den
i adelns förslag upptagna frasen, att ingen vanbörding skall
dragas dem öfver hufvudet3. Särskildt skola, heter det, drot-
sens, marskens, amiralens, kanslerns och skattmästarens ämbeten
uppehållas, och till dem skall konungen utse de genom ålder,
förstånd och skicklighet mest framstående, i Sverige och af
svensk släkt födde män. Om någon sådan adelns medverkan
vid valet af marsk, som Karl IX på sin tid erbjudit sig att med-
gifva4, är däremot icke tal. Näst »desse förnämste fem äm-
beter» — här är sålunda detta begrepp uttryckligt fornnileradt
— skola utses öfriga riksens råd samt kammarråd, likaledes af
svensk adlig släkt, de som kunna befinnas riket nyttiga och
gagneliga (p. 4). Sedan följer (p. 5) en förbindelse om ämbe-
tenas underhåll, ej oväsentligt utförligare än i den allmänna för-
säkran. Konungen lofvar att med rådets råd göra en sådan
förordning, att förläning och underhåll skall fast anslås till
hvarje ämbete, så att när innehafvaren af ett ämbete dör
och en annan träder i hans ställe, denne senare må veta, livad
han har att för sig påräkna. Pä det mest otvetydiga sätt ut-
föres sålunda här grundsatsen om de höga statsämbetenas fasta
aflöning. Det gäller visserligen här endast de centrala, ej de lokala,
men man måste fråga sig, om ens för alla dessa, såsom de nyss
angifvits, grundsatsen kunde så strängt genomföras, som här
1 Resolutionen, dat. Hjt 1612, i afskr. från Acta Comititalia i Västerås
bland Riksdagsacta, RA.
2 Privilegierna föreligga i samtida tryck.
8 Den finnes i postulata nobilium; SRA III, s. 394.
4 Jfr ofvan s. 46.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
