Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - I. Centralregeringens allmänna utveckling under Gustaf Adolfs tid - Grundläggningen af Gustaf Adolfs regering - Sammanfattning: fasta statsämbeten, adeln ämbetsmannastånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CENTRA[.REGERINGENS UTVECKLING 1602—1634 97
I ronskiftet 1611 bildar en knutpunkt i den svenska författ-
ningens utveckling. I en stor samhällshvälfning hade Karl IX
fört konungamakten till blodig seger öfver aristokratien, och den
utkämpade striden upphörde aldrig att återverka på karaktären
af hans regering. Mellan konungen å ena sidan, stormansklassen
och hela adeln å den andra, bibehöll sig allt jämt ett utprägladt
misstroende, som ej blott sökte sig uttryck i bittra ord från den
förre, utan trots all herrarnes lydaktighet emot hans fordringar
på trogen tjänst omöjliggjorde en fullt uppriktig samverkan dem
emellan, och äfven i sitt förhållande till de öfriga stånden liksom
sannolikt i sitt förhållande till mången enskild gick Karl IX fram
med revolutionsmannens våldsamhet i sina anspråk. Uppgörel-
sen i Nyköping löser den spänning, under hvilken det svenska
statslifvet arbetat i konung Karls tid. Konungamakten möter
ständerna med aristokratien i spetsen i en utjämning mellan sta-
tens krafter, som har sin största betydelse ej genom enskild-
heterna i konungens löften till ständerna utan genom undanröd-
jandet af det misstroende, som legat kvar sedan revolutionstiden,
och den förtroendefulla sammanslutningen i och för sig. Sä sam-
lar sig resultatet af ett halft århundrades brytningar i en harmo-
nisk enhet mellan konungamakt och ståndsfrihet, hvartill sam-
tidens historia icke känner något motstycke.
Därföre kunde också principen af fasta statsämbeten i Sve-
rige bryta igenom utan den motsättning mot furstemakten, som
annorstädes kännetecknar ständernas yrkanden af denna art1.
Den hade visserligen också här till en början vuxit fram ur stän-
dernas opposition mot konungen, nämligen mot den katolske Sigis-
mund, men hertig Karl, som då stod i spetsen för ständerna,
hade sedan själf blifvit konung och fann sig snart kunna, om än
på ett ofullkomligt sätt, i teorien förena denna princip med all
sin kungliga maktfullkomlighet, och när nu vid Gustaf Adolfs
tronbestigning bestämmelserna om höga riksens ämbeten sattes
datum, men härrör sannolikt från denna tidpunkt. Om förfarandet vid Erik
X.IV:s tronbestigning se Centralregeringen 1523- 1594, s- 134. Sigismund utfär-
dade vid sin tronbestigning nya beställningsbref, såsom framgår af 1594 års
Bestållningsregister, KA.
! Jfr för Österrike Luschin von Ebengreuth, s. 273—281, 426 ff., för
Brandenburg Isaacsohn, I, s. 186 ff., II, s. 138 ff., för Tyskland i allmänhet
Loening, s, i io.
K. Hum. Vet. Samf. i Uppsala. VHP 2. /
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
