Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - I. Centralregeringens allmänna utveckling under Gustaf Adolfs tid - Ämbetsprincipens seger och de två första rikskollegierna (1612—1621) - Hofrättens tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 NILS KDKN
icke fullt tydligt. Genast i början af sitt utförliga utlåtande
häfdar hon, att enligt lagen rättare-, räfste- eller landsting bör
hällas i de olika lagsagorna, och frågar, om det kan vara råd-
ligt och nyttigt att det hädanefter hålles endast i Stockholm,
men på samma gång sätter hon också i fråga, om det ej kunde
förlägga till de orter, som Linköpings och Stockholms beslut
förmäla (Uppsala och Linköping)1 — således i hvarje fall en
afvikelse från lagens bokstaf. Vid punkten io, den för hela den
nya ordningen grundläggande, har hon intet mer att säga än att
den har många skäl för sig, men hänvisar till de förut framställda
invändningarna mot Stockholm som sessionsort; vid punkterna
11 och 12, om domstolens sammansättning och assessorernas
billsättande, hänvisar hon till lagens stadganden och Linköpings
redan anförda beslut, hvilket väl innebär en principiell anmärk-
ning mot domstolens nya natur af ämbetsmannakorporation, men
hon utför icke alls denna anmärkning2, och om punkten 20. som
bestämmer sessionerna och tjänstgöringen däremellan, heter det
endast, att den är »odisputerlig», om alla de andra punkterna
godkännas. Genom dessa halfva eller försiktigt formulerade
anmärkningar framlyser en afgjord förkärlek för den gamla ord-
ningen. De voro affattade af de båda män, som varit Karl IX:s
närmaste förtrogne och vid hans död följt hans änka till
furstendömet, hofkanslern d:r Nils och sekreteraren Erik Elofs-
son 3, och te sig i denna belysning ännu tydligare som ett ut-
tryck för den gamla tidens åskådning gent emot det nya, som
nu bröt sig fram. Men sakligt viktigare än denna principiella
motsats var för änkedrottningen och hennes rådgifvare mån-
heten om att den nya institutionen ej skulle göra något intrång i
hertigarnes höghetsrätt inom sina furstendömen, och då konungen
genom några mindre ändringar gaf trygghet i detta afseende,
1 Jfr ofvan s. 75 f.
2 p. 10: »Hafver nogsam skäl och grund för sig, men om denne konungs-
lige hofrätt och öfverste dom kan blifva uti Stockholm, därtill är svaret uti
begynnelsen». 11, 12: »Viser man till lagboken, synnerligen till det. 41 kap. i
Tingm. Balk, så ock Linköpings beslut, articulo 6».
3 Uppgiften, som refereras af Hallenberg, III, s. 142, är införd i den
officiella riksdagsberättelsen »Acta och Handl.» etc. och bör således vara fullt
tillförlitlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
