Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - I. Centralregeringens allmänna utveckling under Gustaf Adolfs tid - Ämbetsprincipens seger och de två första rikskollegierna (1612—1621) - Riksstyrelsen under konungens första ryska fälttåg: kammarråden, drotsen, kanslern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io8 NILS EDEN
o. s. v. blefve utförda1. Det är ett allmänt uppdrag att såsom
rikets främste ämbetsman hafva förnämsta tillsynen öfver styrel-
sens gång 2. Vid drotsens sida ställdes emellertid kanslern med
en visserligen icke mera omfattande, men vida mera detaljerad
fullmakt, som tydligt röjde, att det dock var på denne konun-
gen i främsta rummet litade för styrelsens praktiska enskild-
heter3. Honom ålades direkt att pådrifva amiralernas arbete
med flottans utrustning, ståthållares och öfverstars utskrifningar,
truppsändningar o. d., att öfverbringa ankommande underrät-
telser från utlandet, liksom han af naturliga skäl får närmare
order om den hållning, som skulle iakttagas gent emot de främ-
mande sändebuden, allt under det att äfven för honom upprepas
uppdraget att öfvervaka verkställigheten af de nya förordningarna
och de åt öfriga ämbetsmän lämnade särskilda uppdragen.
Sådana uppdrag voro gifna åt flere ståthållare och öfverstar i
landskapen samt inom den centrala regeringen åt amiraler, kam-
marråd — ej blott om klagomålssakerna, utan ock angående
kammarens ledning — och öfverste tygmästare4. Så framkal-
lade konungens resa en serie af instruktioner, som i och för
sig måste beteckna organisatoriska steg framåt, om de också
icke såsom rättegångsordinantian gåfvo upphof till nya institu-
tioner, utan endast reglerade vissa enskildheter i redan bestå-
ende ämbetens verksamhet.
Drotsens och kanslerns fullmakter att öfvervaka de öfriga
ämbetsmännen inneburo ingalunda, att de ensamma skulle ut-
öfva regeringsmakten. Om den var i fullmakterna intet tal,
och öfver hufvud taget synes konungen icke hafva gjort något
skriftligt förfogande om den. Det togs sannolikt för afgjordt,
att om några bref behöfde utfärdas å själfva regeringens vägnar
under konungens frånvaro, de skulle undertecknas af samt-
liga tillstädesvarande riksråd, såsom af gammalt varit vanligt,
1 RR.
2 „— — — och eljest in summa hafve godt uppseende i Vår frånvaro,
att icke Vi och riket tage någon skade––– —», heter det i slutet af full-
makten.
3 Fullmakten, af 26/2, tryckt AUB II: i, s. 28.
4 Fullmakter för kammarråden 25;2, **•*; memorial för tvgmästaren 23/2;
missiv med memorial till riksamiralen 25/2, till underamiralerna Hans och Nils
Claesson s"/2. RR. Se vidare nedan, kap. III, V, VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
