Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - I. Centralregeringens allmänna utveckling under Gustaf Adolfs tid - Rådsregeringarna och kollegialsystemets fullbordan (1621—1632)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 NILS EDÉN
votering af samma art, som någon gång förekommer vid råds-
regeringens sammanträden, en motiverad sammanfattning af
hvars och ens mening. Den utföll så, att samtliga uttalade sig
för ett anfallskrig i Tyskland, och så afslutar konungen be-
handlingen af den högviktiga frågan med ett tal till rådet, hvari
han bl. a. förklarar, hvad som varit hans syfte med alla dessa
diskussioner. Ingalunda hade han framlagt saken sålunda af det
skälet, att han själf varit tveksam; för honom hade det stått
fullt klart, att ett bellum offensivum vore bäst, men han hade
velat gifva rådsherrarne tillfälle att uttala sig för motsatsen, om
de hyllade den meningen. Nu, då alla enat sig om samma
åsikt som han, var han också försäkrad om att de icke seder-
mera skulle väcka någon fråga om han däri haft rätt eller orätt1.
Dessa ord kunna sägas uttrycka själfva principen för
konungens ställning till rådet, och de visa, att denna princip i
stort sedt bibehållit sig oförändrad från föregående tider, om
äfven formerna för samarbetet delvis blifvit nya. Afven nu, när
konungen personligen öfverlägger med rådet, är det mindre för
att efter dess uttalade meningar rätta sina beslut än för att
själf leda dessa rikets främsta män till samstämmighet med sig
i viktiga frågor, för att försäkra sig om stödet af deras instäm-
mande och om deras medverkan till att draga rikets öfriga
ständer med sig.
Denna konungens och rådets samstämmighet kunde i pro-
tokollen helt enkelt framträda så, att det beslut, hvartill man
(gemensamt) kommit2, antecknades efter diskussionen, då man
icke, såsom vid höstsammanträdena 1629, skred till högtidlig
votering. Men protokollen voro endast memorialanteckningar,
som lade hufvudvikten på diskussionen, ej på dess resultat.
Detta senare nedlades som förut i ett rådslag, en särskild ur-
kund, som underskrefs af de deltagande rådsherrarne, och som
endast därigenom blef fullt bindande för dessa själfva. Proto-
kollen hafva sålunda ingalunda trädt i stället för rådslagen,
endast börjat komplettera dem genom redogörelse för själfva
sammanträdenas gång. I flertalet fall, där man funnit proto-
koll från ett rådssammanträde under konungens närvaro i riket,
1 SRP I, s. 218—229.
2 Så 10/12 1624, 23/u 1626, 2S/4 1629 (SRP I, s. 130), % 1630.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
