Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - VI. Flottans styrelse: amiralitetet och dess utveckling mot kollegial organisation - Flera viceamiraler i amiralitetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CENTRALREGERINGENS UTVECKLING IÖ02—1634 289
någon regelbunden andel i flottans förvaltning1, och på hösten
1625, då Gyllenhielm kvarstannar i Lifland, får Fleming föra
flottan hem samt mottar vid affärden ett utförligt memorial, som
åt honom öfverlämnar omsorgen om den samma under vintern :
han skall lägga upp skeppen vid sin hemkomst och aflöna folket,
öfvervaka nybyggnader och leveranser af alla slag. Under de
följande månaderna adresserar konungen också sina brefi dylika
ärenden till honom2. Sedan framträder han otvetydigt såsom
riksamiralens medhjälpare och närmaste man, och han har i
denna egenskap nedlagt ett arbete, som förskaffat honom efter-
mäle såsom den egentlige skaparen af Gustaf Adolfs sjömakt.
Hans titel förblef viceamiral, så vidt man känner utan det tillägg
af termen »riksens», som på sin tid följde med Hans Claessons ami-
ralsämbete 3. Det är därföre osäkert, om Claes Fleming rent for-
mellt sedt erhållit någon annan amiralsvärdighet än den militära
befälspost, hvari han först uppträder. Reellt har han i hvarje
fall äfven utöfvat den mest omfattande administrativa verksamhet.
Då systemet af hela riksstyrelsens ordnande under fasta
rikskollegier med ett flertal bisittare bröt igenom, kunde riks-
amiralen och Claes Fleming ensamma ej anses tillräckliga för
sin förvaltningsgren. Det var kanske närmast ur denna princi-
piella synpunkt, som riksamiralen i nov. 1627 inför konungen
beklagade sig öfver att för få funnos i amiralitetet4, men äfven
praktiskt kan arbetet vid flottan väl hafva börjat öfverstiga deras
krafter, så mycket hellre som båda så ofta fingo gå ut på expe-
ditioner eller mottaga uppdrag inom andra områden af rege-
ringen. Någon förstärkning af amiralitetet kom dock icke till
stånd förr än tre år senare. Sedan Claes Fleming i dec. 1629
blifvit insatt i räknekammaren5 *och sålunda förhindrad att i
samma utsträckning som hittills ägna sig åt flottan, börjar med
år 1630 vice amiralen Erik Ryning att tjänstgöra vid dess sty-
1 Zetterstens uppgift (s. 16, 31), att Cl. Fleming redan 1620 skulle
hafva blifvit »underamiral» och riksamiralens närmaste man, är icke bestyrkt.
- Memorial 12/9, bref 4/n, lij12 1625, RR.
5 Till riks- och viceamiralerna 16/3 1627, memorial för vice amiralen
4/b 1627, till vice amiralen 5/’10 1627, instr. f. vice amiralen C. F. 19/5 1628, RR.
4 Se ofvan s. 157.
5 Se ofvan s. 223.
K. Hum. Vet. Sanif. i Uppsala. VIIÏ. 2. G
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
