Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - VII. Centrala organ och organisationsförsök vid sidan af de fem rikskollegierna - frågan vid 1625 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 NILS EDÉN
Har detta prästerskapets förslag hunnit aflämnas före riks-
dagens slut, så torde det i alla händelser hafva kommit för
sent för att denna gång blifva föremål för ytterligare öfverlägg-
ningar. I riksdagsbeslutet nämnes intet därom. Konungen
hade den 2 april låtit framlägga ett förslag till sådant beslut,
som i denna punkt endast uttalade ständernas välönskningar till
hans afsikt att upprätta ett generalkonsistorium och deras begä-
ran att han måtte bringa en sådan ordning till stånd. Uå emel-
lertid prästerskapet förbehöll sig, att denna ordning skulle byggas
på de principer, som det uttalat, och att det skulle få med
konungen öfverenskomma om dess närmare gestaltning, fick be-
slutet den lydelsen, att konsistoriets instruktion skulle ytterligare
öfverses, eftersom tiden denna gång icke medgifvit en fullstän-
dig profiling däraf1.
Därmed blef frågan hvilande till nästa riksdag, som sam-
manträdde följande år, 1625. Konungen framlade här en ny
proposition. Han lämnar därhän, huruvida prästerskapets in-
vändningar mot lekmännens upptagande i konsistoriet kunde
anses berättigade, då ju sådant öfverensstämde med andra evan-
geliska länders ordning och sed, men han är fortfarande villig
att i fråga om personalen gå prästerna till mötes, om blott be-
hofvet af ett organ för denna gren af styrelsen i sak blir till-
godosedt. Han går t. o. m. in på att konsistoriet bildas ute-
slutande af präster och att några lekmän förordnas till kommis-
sarier med rätt att endast intercédera, icke deitaga i besluten.
Men han anmärker det olämpliga i att sätta biskopar och
superintendenter till assessorer; de flesta kunde på grund af sin
aflägsna boningsort eller ålder och sjuklighet icke vara att på-
räkna, när sammanträden skulle hållas, så mycket mindre som
dessa sammanträden omöjligen kunde aflöpa på så kort tid, som
prästerskapet antagit, utan måste komma attt kräfva flere måna-
der. Att biskopar och superintendenter skulle sätta ombud i
sitt ställe, finner han icke heller lämpligt eller rimligt. Han
befaller därföre prästerskapet att till assessorer själft utvälja
•och föreslå K. M:t tretton prästmän, som ej äro bosatta för
långt från hufvudstaden och därföre kunna tjänstgöra, när sådant
1 Thyseuus, a. a., II, S. 212 f.; Stiernman, Riksdagar, I, s. 764 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
