Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - II. Organisationsförsök efter utländska mönster (1538—1543) - Regementsrådet - Dess gestaltning i praxis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de allmänna lydnads- och trohetslöftena i de uppsatta
förpliktelsebrefven. Särskildt antagligt är detta i fråga om
underskrifterna under förbindelsen till landsordningens iakttagande. De
fem icke-riksråd, som underskrifvit denna, voro alla framstående
män från Västergötland, ett par af dem äfven medlemmar af det
genom landsordningen inrättade provinsiella regementet[1]. Det
var naturligt, att dessa skulle få beediga ordinantian, och lätt
förklarligt, att de fingo afgifva samma löfte som regementsråden
utan hinder däraf, att detta egentligen stiliserats endast i dessa
sistnämndas namn. Tiden var icke så nogräknad i dylika formsaker.
I dessa aktstycken är det således hufvudsakligen det gamla
riksrådets medlemmar, som uppträda under det nya namnet
regementsråd. Den nya rådsinstitutionen skulle skapas genom
omorganisation af den gamla till ett kollegialt arbetande regemente.
Sådant det planerade svenska rådskollegiet sålunda framstår,
skiljer det sig till sin sammansättning högst väsentligt från sina
förebilder. I de tyska inrättningarna af denna art plägade vid
sidan af representanter för aristokratien också borgerliga män
med en skolad administrativ fackbildning insättas. Jurister,
doktorer i den romerska rätten, spelade en högst betydande roll i
de tyska rådskollegierna, ty de voro yrkesämbetsmän, som
uteslutande och med verkliga fackkunskaper ägnade sig åt sin herres
tjänst[2]. I Sverige saknades detta element i samhället ännu helt
och hållet — främlingarna Pyhy och Norman, af hvilka den
sistnämnde dock icke var jurist, utan teolog, blefvo här dess första
representanter —, och så fann man sig nödsakad att helt enkelt
söka omskapa det gamla högaristokratiska riksrådet efter de nya
principerna. Frågan var, om dess medlemmar skulle kunna blifva
mera tjänstbara genom det nya namnet och de allmänna löftena
på papperet.
Från år 1540 föreligger ett jämförelsevis betydligt antal
protokoll öfver förhandlingar »in consilio»[3]. Men för såvidt man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
