Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - III. Den personliga regeringens fulländning (1543—1560)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i förläning[1], hans verksamhet synes hafva blifvit mera fast
förlagd till denna trakt[2], där hans ställning väl i viss mån
liknade Gustaf Olssons i Västergötland. Resor till konungen och
uppdrag i andra landsdelar förekomma sedermera ej så ofta
som förr.
Sten Erikssons tjänstgöring är typisk för de former och
den omfattning, hvari de mest framstående rådsherrarne
användes inom riksstyrelsen. För Per Brahe, som vid denna tid
likaledes steg högt i konungens ynnest, gestaltade sig de
administrativa funktionerna i allt väsentligt på samma sätt. Äfven han
kallades till hofvet[3] eller fick uppdrag att utföra i landskapen[4],
stod i senare fallet i korrespondens med konungen och insattes
särskildt ofta såsom ett slags styresman i Stockholm under
dennes frånvaro[5]. Som hans gods Rydboholm och
Lindholmen lågo helt nära Stockholm, var han i regel närmare till
hands än den i Götaland bofaste Sten Eriksson och kom
därföre småningom att anlitas om möjligt än mera än denne.
Isynnerhet blef detta förhållandet på 1550-talet, sedan Sten
Eriksson erhållit Jönköpings län. Per Brahe togs nu oupphörligt
i anspråk, framför allt som ståthållare i Stockholm[6]. När
konungen på sommaren 1555 afreste till Finland för att leda
kriget mot Ryssland, uppdrog han åt Per Brahe att öfvervaka
krigsrustningarna i Upland och för öfrigt hafva tillsyn öfver
detta landskap[7].
Bland de öfriga rådsherrarne är det egentligen endast två,
som i någon mån kunna jämföras med Sten Eriksson och Per
Brahe i betydenhet: Gustaf Olsson och Norman. Den förre
ägnade i öfvervägande grad sin verksamhet åt sitt ståthållarskap
Västergötland och kommer därföre i detta sammanhang mindre
i betraktande, men äfven han fick ofta muntligen eller skriftligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
