Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - III. Den personliga regeringens fulländning (1543—1560) - rådslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhörde riksrådet, blott med en riksrådsmedlem i spetsen för
hvarje afdelning. Det var ej meningen att omorganisera
riksrådet i dess helhet eller att ur detta utvälja ett antal medlemmar
för tjänst vid hofvet, utan att skapa ett nytt förvaltningsorgan,
hofråd, som lämnade riksrådet och dess verksamhetsformer
oberörda. Förslaget synes således utgå från den uppfattningen, att
riksrådet i sin helhet ej lämpade sig för en dylik administrativ
tjänstgöring.
Någon framställning från konungen, som kunde hafva
gifvit anledning till detta förslag, föreligger icke. Otänkbart är ej,
att det tillkommit på förslagsställarnes, närmast då hertig Eriks,
eget initiativ. Planen har alltid sin märklighet såsom det första
uttrycket af den uppfattning angående regeringens
organisationsbehof, som kronans arftagare hyste.
Till någon praktisk påföljd ledde rådslaget icke. Man
känner ej ens, om det blifvit konungen förelagdt.
För rådets verksamhet in corpore var det skriftliga
rådslaget åter form, och i de större ständermötena behöll det
dessutom naturligtvis sin ledande plats. Under 1540-talet synes
konungens samverkan med ständerna i allmänhet hafva varit
liflig nog, och bl. a. finnas talrika rådslag i behåll[1]. Någon
gång rubricerades dessa till en början ännu med formeln »actum
in consilio», men denna reminiscens från regementsrådets
protokollstil försvinner med år 1546[2].
Det följande årtiondet har däremot efterlämnat vida färre
vittnesbörd om dylika råds- och ständermöten. Först under dess
senare del, då de utrikespolitiska förhållandena blefvo hotande,
synes konungen åter hafva börjat flitigare rådföra sig med rikets
män, och äfven rådslag uppenbara sig nu i större antal[3]. Man
gör den iakttagelsen, att dessa numera afgifvits i något
förändrade former. Konungen sammankallade i allmänhet ej vidare
rådet i dess helhet, utan nöjde sig med att infordra yttranden,
oftast skriftligen, från en eller några få af dess medlemmar[4].
Rådets korporativa statsarbete blef således under konung Gustafs
sista tid ej skärpt, utan försvagadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
