- Project Runeberg -  Om centralregeringens organisation under den äldre Vasatiden /
112

(1899) [MARC] [MARC] Author: Nils Edén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - III. Den personliga regeringens fulländning (1543—1560) - Kammaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den upphöjelse, som sålunda i allmänhet motsvaras af den
särskilda aflöningsformen och kamrerares titel, erhöll under
kammarrådsämbetets vakans efter Nils Pederssons död en större
innebörd än förut. När intet kammarråd fanns, hade konungen
faktiskt inga andra att taga till sin hjälp i kammarärendenas
styrelse än dessa de dugligaste kammarskrifvarne eller kamrerarne.
Jöns Månsson, Erik Henriksson, Erik Matsson, Olof Andersson
blefvo i viss mån hans närmaste förtroendemän i kammaren, som
förmedlade hans befallningar, ledde arbetet efter hans föreskrifter
och höllo uppsikt öfver öfriga tjänstemän. Men denna deras
ledande ställning var dock endast ett rent personligt
förtroendeuppdrag, som alltid förblef ytterst obestämdt till sin karakter
och aldrig stadgade sig till en fast högre värdighet. De
förblefvo, dessa konungens närmaste medhjälpare, i realiteten endast
simpla kamrerare eller kammarskrifvare.

Olämpligheten af en sådan sakernas ordning dröjde ej att
visa sig. Dessa konungens förtroendemän inom kammaren af
skrifvareklassen saknade den auktoritet, som de förnämliga
kammarråden haft redan genom sin sociala rang, och då de ej heller
erhöllo någon bestämd myndighet öfver sina kamrater, kunde
det ej blifva mycket bevändt med deras chefskap. Ej heller i
kunskaper och utbildning besutto de någon afgjord öfverlägsenhet.
Man finner ej bland dem såsom bland kansliets sekreterare män
med en genom utländska universitetsstudier skolad fackkunskap[1].
Det är ej att undra på att allvarsamma missförhållanden snart
yppade sig inom finansförvaltningen. Efter återkomsten från sin
årslånga vistelse i Finland 1555—1556 fann sig konungen


[1] Jakob Teit, som sedan 1552 tjänstgjorde i kammaren, hade studerat
i Wittenberg (C. Annerstedt, Ups. Univ:s historia, I: 54; bref från J. T. till
kon., dat. Wittenberg 15/1 1551, bland G. I:s bref, RA), men denne intog ej
någon mera framskjuten ställning. Af 18/7 1549 finnes ett kungligt bref om
underhåll för en student Erik Matsson vid främmande universitet (Thyselius,
II: 342), men denne kan ej gärna vara den samme E. M., som på 1550-talet
blef en så framstående kammartjänsteman, ty den sistnämnde står bland
kammarskrifvarne i aflön. längden för år 1548 (RKB) och var således då i tjänst
samt tjänstgör likaledes följande år, åtminstone alltifrån september månad (se
nedan sid. 119). — Melchior Schwab tjänstgjorde vid midten af 1540-talet
— han står bland kammarskrifvarne i lönelängderna 1545—48, men
sistnämnda år är ingen lön för honom utförd; jfr beställningsbref för honom på
två år, dat. 27/5 1547, och reversalbref, dat. 26/5, RR —, men i öfrigt finner
man numera ej heller några tyska beställningsmän bland kammarpersonalen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centrorg/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free