Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - III. Den personliga regeringens fulländning (1543—1560) - Kammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den upphöjelse, som sålunda i allmänhet motsvaras af den
särskilda aflöningsformen och kamrerares titel, erhöll under
kammarrådsämbetets vakans efter Nils Pederssons död en större
innebörd än förut. När intet kammarråd fanns, hade konungen
faktiskt inga andra att taga till sin hjälp i kammarärendenas
styrelse än dessa de dugligaste kammarskrifvarne eller kamrerarne.
Jöns Månsson, Erik Henriksson, Erik Matsson, Olof Andersson
blefvo i viss mån hans närmaste förtroendemän i kammaren, som
förmedlade hans befallningar, ledde arbetet efter hans föreskrifter
och höllo uppsikt öfver öfriga tjänstemän. Men denna deras
ledande ställning var dock endast ett rent personligt
förtroendeuppdrag, som alltid förblef ytterst obestämdt till sin karakter
och aldrig stadgade sig till en fast högre värdighet. De
förblefvo, dessa konungens närmaste medhjälpare, i realiteten endast
simpla kamrerare eller kammarskrifvare.
Olämpligheten af en sådan sakernas ordning dröjde ej att
visa sig. Dessa konungens förtroendemän inom kammaren af
skrifvareklassen saknade den auktoritet, som de förnämliga
kammarråden haft redan genom sin sociala rang, och då de ej heller
erhöllo någon bestämd myndighet öfver sina kamrater, kunde
det ej blifva mycket bevändt med deras chefskap. Ej heller i
kunskaper och utbildning besutto de någon afgjord öfverlägsenhet.
Man finner ej bland dem såsom bland kansliets sekreterare män
med en genom utländska universitetsstudier skolad fackkunskap[1].
Det är ej att undra på att allvarsamma missförhållanden snart
yppade sig inom finansförvaltningen. Efter återkomsten från sin
årslånga vistelse i Finland 1555—1556 fann sig konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
