Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594) - I. Allmänna organisationssträfvanden inom centralregeringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppförts med ståtliga titlar: Peder Brahe såsom »öfverste
hofmästare och sekrete råd», Svante Sture som »öfverste marskalk»,
Birger Nilsson (Grip) som »öfverste amiral», Gustaf Johansson
som »öfverste kammerlin», Gabriel Kristersson (Oxenstjerna) som
»öfverste räntmästare». Andra män af framstående ätter äro
upptagna såsom »vice marskalk», »under-hofmästare»,
»under-amiral» samt i andra lägre värdigheter, och slutligen finner man
poster för den personliga uppvaktningen: stallmästare,
funktionärer vid taffeln, köksmästare, o. s. v.
Titlarna kunde naturligtvis här ej gärna beteckna
ämbetsvärdigheter i egentlig mening, utan måste hufvudsakligen hafva
afsett att förhöja den yttre glansen af den kunglige friarens svit.
I och för sig äro dock de flesta af dem namn på ämbeten af
olika slag. Med ett eller annat undantag torde de hafva varit
kända i Sverige redan tidigare, men åtminstone de viktigaste
voro ej i bruk under konung Gustafs sista år, och allt talar
för att de nu upptagits efter främmande mönster[1]. Den
blifvande svenske konungen hade således sin uppmärksamhet fästad
vid de högre och lägre värdigheter, som annorstädes omgåfvo
tronen, och ville införa dem i sitt hof.
För tillfället torde denna tanke ej hafva kommit till
utförande. Intet antyder, att konung Gustaf gillat eller bekräftat
projektet, eller att dess titlar verkligen applicerats på Eriks följe,
när denne i aug. 1560 anträdde sin färd. Denna afbröts genom
den gamle konungens död, innan Erik ännu lämnat Sverige.
Af den allmänna åskådning, enligt hvilken alla
regeringsorgan voro konungens enskilda, ej statens tjänare, måste det
blifva en själfklar följd, att vid en regents död alla af honom gifna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
