Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594) - II. Kansliet - ledande sekreterare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erik Sparre behålla sin lägre kanslerstitel[1], så lämnade han
faktiskt ämbetet i samma tillstånd som förut.
Medan under Erik XIV:s tid kanslern hade så föga tillfälle
att fungera som kanslichef, synes detta värf i stället hafva
kommit att faktiskt fyllas af en till rangen lägre kanslitjänsteman,
Göran Persson. I förslaget till kansliordning var denne uppförd
närmast efter kanslern såsom procurator et negotiorum
secretarius med en utförlig instruktion. Han skulle uppsätta
alla viktiga handlingar angående förhållandet mellan konungen
och dennes bröder, vara åklagare i mål å konungens vägnar,
föra register öfver alla utgifna förläningar, vaka öfver att
förläningsmännen uppfyllde sina skyldigheter samt tillse, att de i fall
af försumlighet blefve straffade, och slutligen synes det också
hafva varit meningen att gifva honom befattning med
beställningsbref, obligationer och reversal, men dessa punkter i
instruktionen äro icke fullbordade[2]. Här voro sålunda med Göran
Perssons egentliga kansligöromål äfven de öfriga förtroendeuppdrag
sammanförda, som han på grund af sin personliga ställning till
konungen innehade. Mångsidigheten i hans uppgifter framträdde
också i den dubbla titeln, hvars förra del, procurator, ju
betecknade hans åklagareställning vid kungliga nämnden, medan endast
den senare, negotiorum secretarius, hade afseende på hans plats
i kansliet. Tillägget »negotiorum» till secretarius skulle
förmodligen innebära en utmärkelse framför de öfriga sekreterarne
såsom betecknande, att denne sekreterare framför de öfriga hade
förtroendet att handlägga K. M:ts viktiga »negotia».
Titeln negotiorum secretarius är egendomlig för
kansliordningen. I den stora instruktionen för kanslern nämnes endast
den »som är procurator» såsom den främste bland sekreterarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
