Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594) - II. Kansliet - den allmänna sekreterarevärdigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungens närmaste förtrogne, men det vore resultatlöst att söka
uppdela hans faktiska verksamhet efter dess kategorier och
möjligen tillfoga nya, ty den verksamheten sträckte sig öfver hela
statslifvet. På samma sätt tog ej heller hans dominerande
betydenhet inom kansliet någonsin regelmässiga former.
I alla händelser var det tvifvelsutan erinringen af Göran
Perssons ställning, som gick igen, då den efter Johans
tronbestigning projekterade hofordningen upptog en öfverste secretarius
med hänvisning till hvad som förut var i Sverige vanligt. Man
tycktes i första rummet vilja anförtro honom de »hemliga» ärendena
genom att göra honom till sekrete rådens specielle sekreterare[1].
För öfrigt skulle det också åligga honom att förvara det
kungliga sekretet och ansvara för dess användning. Däremot tyder
intet på att man skulle hafva velat bestämdt upphöja honom
öfver de öfriga sekreterarne och de andra kanslitjänstemännen.
Projektet ledde lika litet i denna punkt som i andra till
någon praktisk påföljd. Någon öfverste secretarius med reglerad
ställning förekommer icke under Johans regering. Det låg
visserligen i sakens natur, att äfven nu en skillnad skulle göra sig
gällande i de olika sekreterarnes personliga inflytande och
betydenhet, och särskildt synes sekreteraren Johannes Henriksson
hafva stått högt i konungens gunst[2]. Men titeln öfverste
secretarius blef ej heller för honom officiell, och hans öfvervägande
inflytande stadgade sig aldrig till en fast, högre värdighet.
Det stora rådsförslaget till regeringsordning af 20 mars
1594, hvilket rätt omsorgsfullt behandlade kansliets förhållanden,
upptog ej heller någon sådan värdighet. Den här omtalade
regeringssekreteraren var endast en facksekreterare för en
viss grupp af kansliärenden[3]. Vid periodens slut hade således
intet ledande sekreterareämbete kommit till stånd oaktadt de
otvetydiga tendenserna i denna riktning.
Däremot började strax efter Eriks tronbestigning den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
