Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594) - II. Kansliet - öppna och lyckta bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att handlingarnas koncipering i första rummet tillkom
sekreterarne, uttalas nu bestämdt i instruktionerna från Eriks tid[1].
De simpla skrifvarne böra således hufvudsakligen hafva varit
använda till renskrifning och andra grofsysslor inom
kanslitjänsten.
Instruktionen för kanslern innehöll en bestämmelse, att inga
viktigare skrifvelser finge utfärdas från kansliet utan att hafva
underställts konungens slutliga godkännande. Däremot skulle
missiv i ringare ärenden kunna utgå, utan att konungen granskat
dem, men i så fall borde de i stället revideras af kanslern[2].
Föreskriften återger troligen så till vida gällande praxis, som
konungen väl ej torde hafva vårdat sig om att genomgå den
stora massan af obetydliga handlingar, utan låtit dem utgå på
vederbörande tjänstemäns ansvar.
Säkert är, att endast en del af de kungliga brefven äro af
konungen själf undertecknade. Hans underskrift var alltså icke
ovillkorligen behöflig, för att en i hans namn affattad skrifvelse
skulle blifva giltig. Detta kunde också vinnas enbart genom
sigilleringen. Var det ett öppet bref, en kungörelse af ett
eller annat slag — hit höra också alla slags fullmakter och
förläningsbref —, sattes sigillet under själfva texten efter dateringen[3].
Lyckta (slutna) bref eller missiver, vanliga skrifvelser till
viss adressat, blefvo, såsom förstnämnda term antyder, slutna,
förseglade genom själfva sigillet[4].
Sigilleringen var sålunda en akt af stor betydelse, och det
är förvånande, att ännu på denna tid så föga gjordes i Sverige
för att förekomma missbruk af det kungliga sigillet. Eriks
instruktioner ägna ingen uppmärksamhet åt denna sak. Johans
hofordningsförslag däremot gör, såsom ofvan påpekats, öfverste
sekreteraren i viss mån ansvarig för sigillet, men då något
öfverstesekreterareämbete aldrig kom till stånd, kunde denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
