- Project Runeberg -  Om centralregeringens organisation under den äldre Vasatiden /
221

(1899) [MARC] [MARC] Author: Nils Edén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594) - II. Kansliet - kontrasignation

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mån skiljer sig från de öfriga: anteckningar om den
kanslitjänsteman, som framburit ett bref för konungen (och på hans
befallning expedierat det). Här står vederbörande ej egentligen såsom
undertecknare, utan såsom koncipist och expedierande, ehuruväl
ansvaret i grunden synes blifva af ungefär samma art. Det är
under Johans senare år som dylika anteckningar anträffas[1].

Slutligen finnas också exempel på att kungliga bref
påtecknats endast och allenast med kanslitjänstemännens namn[2].
Till sin natur är denna påskrift tvifvelsutan af alldeles samma art
som den i sistföregående fall förekommande, ehuru själfva den
namnet beledsagande frasen bortfallit, förmodligen af rena
bekvämlighetsskäl. Här har man emellertid det sista
utvecklingsstadiet på detta område, ett slags utbildad kontrasignation i
samma former som den nutida. Dess åtskillnad från den
sistnämnda ligger naturligtvis i arten af det ansvar, som den
konstituerar, ett ansvar endast inför konungen och endast afseende den
expedierade handlingens öfverensstämmelse med dennes
föreskrifter[3].

Den viktiga grundsatsen hade innan periodens slut nått
sådan stadga, att den vid förhandlingarna om regeringsordningen
år 1594 formulerades såsom regel. Sigismund inryckte i sin
regeringsordning af juli 1594 en föreskrift, att alla bref, som
utfärdades af den tillförordnade regeringen, skulle underskrifvas
utom af denna äfven af kanslern eller i dennes frånvaro af
konungens och rikets sekreterare[4]. Ordningen för rikets ämbeten
utvecklade regeln därhän, att vederbörande sekreterare, som
handlagt ett ärende, alltid skulle underteckna och dessutom kanslern,


[1] T. ex. »Oluf Sverkelsson hafver detta framburet» (20/1, 26/3 1590;
liknande af 28/3, 7/5, 5/7 1590, 4/5, 15/5 1591, 8/2, 18/2, 2/3 1592 — jfr ett bref af
27/1 1585, Sandb. Saml., Ä 983, KA), »dette hafver Sifrid Hilmiksson framburet»
(6/5 1590), »Per Nilsson frambar brefvet» (2/8 1591), »præsentatum per me
Ambr. Palmbaum» (23/3 samt april 1591), o. s. v. Anteckningen står i nedre
högra hörnet af dokumentet, ibland utefter långsidan. (Johan III:s koncept samt
E. och J. Sparres brefväxl., RA).
[2] Kungl. bref af 10/6 1568, med sigill, påtecknadt »Magnus Johannis, mp»
(Erik XIV:s koncept, RA), af 11/3 1583 och 19/8 1584: Henrik Matsson, af 25/5
1584: Johannes Henrici, af 7/6 1592: Erik Eriksson (Kungl. bref, KA). Längre
fram flera dylika bref af hertig Karl med dennes underskrift och därjämte olika
kanslitjänstemäns namnteckning, såsom af 18/9 1594: Erik Eriksson, 3/10: Per
Eriksson, 22/10 och 23/11: Mikel Olofsson (Hertig Karls koncept, RA).
[3] Äfven i Frankrike uppstod kontrasignationen af les secrétaires d’État
först under detta århundrade. Schmoller, s. 43; d’Avenel, I: 62 f.
[4] SRA III: 479.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centrorg/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free