Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594) - II. Kansliet - kontrasignation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mån skiljer sig från de öfriga: anteckningar om den
kanslitjänsteman, som framburit ett bref för konungen (och på hans
befallning expedierat det). Här står vederbörande ej egentligen såsom
undertecknare, utan såsom koncipist och expedierande, ehuruväl
ansvaret i grunden synes blifva af ungefär samma art. Det är
under Johans senare år som dylika anteckningar anträffas[1].
Slutligen finnas också exempel på att kungliga bref
påtecknats endast och allenast med kanslitjänstemännens namn[2].
Till sin natur är denna påskrift tvifvelsutan af alldeles samma art
som den i sistföregående fall förekommande, ehuru själfva den
namnet beledsagande frasen bortfallit, förmodligen af rena
bekvämlighetsskäl. Här har man emellertid det sista
utvecklingsstadiet på detta område, ett slags utbildad kontrasignation i
samma former som den nutida. Dess åtskillnad från den
sistnämnda ligger naturligtvis i arten af det ansvar, som den
konstituerar, ett ansvar endast inför konungen och endast afseende den
expedierade handlingens öfverensstämmelse med dennes
föreskrifter[3].
Den viktiga grundsatsen hade innan periodens slut nått
sådan stadga, att den vid förhandlingarna om regeringsordningen
år 1594 formulerades såsom regel. Sigismund inryckte i sin
regeringsordning af juli 1594 en föreskrift, att alla bref, som
utfärdades af den tillförordnade regeringen, skulle underskrifvas
utom af denna äfven af kanslern eller i dennes frånvaro af
konungens och rikets sekreterare[4]. Ordningen för rikets ämbeten
utvecklade regeln därhän, att vederbörande sekreterare, som
handlagt ett ärende, alltid skulle underteckna och dessutom kanslern,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
