Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Karl XIIs vistelse i Sachsen 1706—7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ludvig XIV i sitt betryckta läge var den ende, som med blida ögon betraktade Karls företag, enär han hoppades att det skulle åstadkomma en diversion mot hans fiender. Så uppenbar var också Frankrikes fördel af inbrottet, så allmänt utspridd tron på ett förbund mellan Ludvig och Karl, att en tillåtelse att besöka Paris, som under hans vistelse i Aachen gafs åt v. Düben, sekreterare i Pipers kansli, misstyddes därhän, att egentliga ändamålet med hans resa vore en hemlig underhandling i och för en svensk-fransk allians.[1]
Äfven tsaren greps af den allmänna rädslan; han fruktade, att Karl skulle sluta särskild fred med Sachsen och sökte närma sig de allierade,[2] men framför allt förmå Danmark till fredsbrott.[3]
Var oron öfver inbrottet stor i det öfriga Europa, så var det dock klart, att den skulle vara störst i Sachsen. Ryktet, som ville veta att Karl kom i sällskap med Polackar för att sköfla; traditioner[4] om svensk framfart, som lefde i frisk minne sedan trettio-åra kriget; en kurfurstlig kungörelse,[5] som, rysligt utmålande svenskarnes härjningar, bjöd folket gömma sina egodelar och göra fienden motstånd; Dresdener-regeringens osäkra hållning; utspridda smädeskrifter[6] — allt bidrog att förskräcka och förvilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
