Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Karl XIIs vistelse i Sachsen 1706—7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bref ingått från Karl, så tog Mardefeldt fiendens ord för en snara[1] och beslöt, eggad af Potocki, att begagna sin fördelaktiga ställning vid Kalisch och hålla stånd. De polske, som så ifrigt yrkat på strid, flydde genast; svenskarne slogo med vanlig tapperhet fienden två gånger tillbaka, men blefvo slutligen af öfvermagten i mörkret kringrända och samt och synnerligen på öppna fältet tillfångatagne; ej 200 undkommo.[2]
Hos Karl lät August visserligen betyga sin stora ledsnad öfver hvad som händt,[3] men han lät på samma gång i Warschau sjunga Te Deum öfver sin seger[4] och sammankallade dit landtdagen för att rådslå om kraftigaste medlen att fortsätta kriget,[5] förkunnande sin afsigt vara att aldrig nedlägga polska kronan.[6] Samtidigt lät han sina sändebud vid danska och preussiska hofven begära dessa furstars hjälp.[7]
Vid första underrättelsen om nederlaget uppbrusade Karl och lät tillsäga de sachsiska fredsombuden, att, om detta vore med flit stämpladt, traktaten kunde tagas tillbaka;[8] han begärde satisfaktion. Ett botfärdigt bref från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
