Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Karl XIIs vistelse i Sachsen 1706—7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruktande att ett vidare dröjsmål skulle föra Sverige öfver på Frankrikes sida och i synnerhet bevekt af flera andra furstars exempel, hade kejsaren dock slutligen bekvämat sig till att erkänna Stanislaus.[1]
Härigenom var väl en tvistefråga undanröjd, men andra hade vid samma tid börjat uppstå. I Breslau hade några svenska värfvare blifvit af de kejserlige öfverfallne; härvid hade två dragoner sårats, den ene till döds, och två officerare tillfångatagits, hvarförutom deras saker och hästar blifvit bortröfvade. Därtill hade man »jemwähl smädat på hela svenska nationen och utbrustit i skymford mot K. M:ts höga person och dess krigshär, hvilket mäckta aggraverar förgripelsen». De kejserlige å sin sida påstodo, att Svenskarne visat sig våldsamme; uppträdet hade börjat på ett värdshus. Men, såsom vid dylika tillfällen är vanligt, »man kan ingalunda rätt beskönia, hwad i Breslau är föreluppit», skrifver Cederhjelm.[2] Karl fordrade emellertid upprättelse härför.
I Wien åter hade Strahlenheim, den svenske gesandten, visat en öfvermodig hållning — och detta, medan kejsarens ministrar hos Karl snöpligt afvisades. Vid ett gästabud hade emellan Strahlenheim och en grefve Czobor offentligen uppstått en träta, hvarvid den kejserlige kammarherren fält ett förolämpande yttrande mot Karl,[3] och svenske ministern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
