Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Karl XIIs vistelse i Sachsen 1706—7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvunget att draga sig därifrån och ej haft annan utväg, än att kasta sig in i Schlesien och där tills vidare taga sig nödigt underhåll. Man kan förstå, att detta vid första underrättelsen skulle af de kejserliga uppfattas som en fiendtlighet, innan den rätta orsaken, nämligen en påträngande öfvermagt, hunnit blifva känd. Bestört rusade Sinzendorf vid första ryktet härom midt i natten in till Cederhjelm[1] — han vågade ej väcka Piper — för att begära förklaring. Man sökte lugna honom med upplysning om orsaken. Redan följande dagen, den 18 Juli, togo de första formliga konferenserna mellan medlarne och de svenske fullmägtige sin början i Günthersdorf, Pipers kvarter.[2]
Robinson och Cranenburg framförde Wratislaws anbud. Som ersättning för de 1,500 Ryssarne, hvilka i början utgjorde underhandlingens enda föremål, erbjöd kejsaren en förklaring, att de utan hans vilja och vetskap undkommit. Då osannfärdigheten häraf från svenska sidan ej blef svår att visa, måste detta tagas tillbaka, och man kom fram med de öfriga förslagen. Kejsaren ville till ersättning för den skedda skadan underhålla hela svenska hären på återtåget genom Schlesien och utbetala en penningesumma.[3] Piper svarade stolt, att konungen ej vore någon krämare; han kunde ej låta afspisa sig med penningar och ansåge saken »ej allenast som en skada utan ock som en skymf och förakt». Då frågan betraktades som »en point d’honneur»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
