Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det övriga Europa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Endast i N. och delvis i S. har riket
naturlig gräns. Det ligger ungefär mitt
i Europa mellan Nordsjön och Östersjön
i N. samt Alperna och Böhmiska bergen
i S. Härav följer, att Tyskland1 är lägre
N. ut än S. ut.
I förhållande till omgivande länder
stöter Tyska riket i N. till Danmark, i
Ö. till Ryssland, i S. till Österrike-Un-
gern och Schweiz, i Y. till Frankrike,
Belgien och Nederländerna.
133. Kust. Tyska rikets kust går
fram till två innanhav, Östersjön och
Nordsjön.
Östersjön, även kallad Baltiska havet,
utbreder sig med sina vikar mellan Sve-
rige i Y., Finland och Ryssland i Ö. samt
Tyska riket i S. Dess salthalt är, till
följd av många där utmynnande floder och
ringa avdunstning, långt mindre än världs-
havets, och tidvattnet märkes knappast.
Södra Östersjökusten är i allmänhet låg
och på långa sträckor täckt av dyner. Där
förekomma Ö. ut grunda strand sjöar, Ku-
risches Haff och Frisches Haff. Dessa ha
uppstått därigenom, att slam, som av
floderna förts ut i havet, ett stycke från
stranden bildat en vall, som kommit att av-
stänga en vik eller strandsjö med nästan
sött vatten; på ett ställe är vallen genom-
bruten, vilket möjliggör sjöfart i haffen.
En annan långgrund vik är Stettiner Haff,
som skiljes från havet av öarna JJsedom
och Wollin. Utanför den låga kusten
ligga flera öar; bland dem märkas Bug en,
som har kritklippor N. ut men för övrigt
är mycket låg och sönderdelad av djupt
inträngande vikar, samt längre åt V.
Femern och Als.
Nordsjön kallas den del av Atlanten,
som ligger mellan Storbritannien i Y.,
Nederländerna och Tyska riket i S. samt
Jutska halvön och Norge i Y. Den tyska
nordsjökusten är ännu lägre än Östersjöns
södra kust och påverkas starkt av tidvatt-
net. På flera ställen är kusten här, lik-
som i Nederländerna (§ 118), skyddad av
höga dyner. Innanför dynvallen utbreder
sig ett lågt och sankt marskland med bör-
diga åkrar och frodiga betesmarker. Utan-
för detsamma finnes ett område, som vid
ebbtid blir torrlagt men vid flod över-
sköljes av vågorna (»das "Wattenmeer»).
Detta begränsas mot havet delvis av de
tyska Friesiska öarna, vilka, liksom de
nederländska öarna med samma namn,
äro låga och sandiga rester av en forntida
vall av dyner. Innanför öarna öppna sig
de grunda, säckformiga vikarna Jade och
Bollart. Ett gott stycke utanför Elbe-
mynningen ligger den lilla sandstens-
klippan Helgoland, vars kuster stiga lodrätt
ur havet; ön är berömd för sitt havsbad.
Tyska kusten är föga gynnsam för
sjöfart. Den omgives flerstädes av sand-
revlar, vilka särskilt äro farliga under
den täta dimma (»mist»), som ofta råder.
Endast vid flodmynningarna är kusten
mera tillgänglig, och där ligga även de
förnämsta hamnstäderna.
134. Ytbildning. Till sin natur be-
står Tyskland av två huvuddelar:
1) Nordtyska låglandet. Det är en
omedelbar fortsättning åt Y. av Slaviska
slätten och utbreder sig, N. om Sydtyska
höglandet, kring nedre loppet av floderna
Oder, Elbe, Weser och Bhen. I allmän-
het går det flacka eller av kullar genom-
dragna låglandet fram till kusten av
Östersjön och Nordsjön. Något S. om
Östersjön löper över låglandet en låg men
bred landrygg, Baltiska landryggen*; den
kännetecknas av en mängd små sjöar samt
vidsträckta sand- och ljunghedar. Av
1 Tyskland är ett geografiskt begrepp (= landet mellan Östersjön och Alperna); Tyska riket
åter är ett politiskt begrepp (= de 25 förbundsstaterna och rikslandet).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
