Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det övriga Europa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sundet bildar sålunda en vattenväg mellan
^halvöns sydspets och det mitt emot lig-
gande Afrika, varmed halvön en gång sam-
manhängt.
172. Kust. Pyreneiska halvön är till
formen tämligen fyrkantig. Kusterna
äro i N. och NV. ävensom i SO. branta
och klippiga. Eljest finnas både vid
Atlanten och Medelhavet, särskilt i trak-
ten av flodmynningarna, låga och sandiga
kuststräckor.
Av uddar märkas i NY. Kap Finis-
te’rre ,* i SY. det djärvt framspringande
Kap S:t Vincent och i S. Kap Tarifa,
«europeiska fastlandets sydligaste spets.
På kusten vid Medelhavet öppnar sig
den breda Vale’nciabukten. Utanför denna
ligger halvöns enda större ögrupp, de
bergiga Balea’rerna*; av dem äro Mallorca*
<maljarka) och Menorca* de förnämsta.
173. Ytbildning. Yid gränsen i N.
löpa i västlig riktning från Medelhavet till
Biscayabukten Pyrenéerna. Nästan mitt
på desamma reser sig fjällgruppen Mala-
iletta*(3,400m).Y. ut fortsättas Pyrenéerna
.av Gantabriska bergen och stöta S. ut till
Aragoniens slätt. Pyrenéerna kunna i
•höjd och jökelbildning icke mäta sig med
Alperna. De äga ej heller dessas många
tvärdalar och pass och bilda därför en långt
mer hinderlig skiljemur mellan Frankrike
och Spanien än Alperna mellan Tyskland
och Italien. Endast där Pyrenéerna sänka
,-sig mot havet, finnas bekväma övergångar;
där har man också, både på östra och
västra sidan, dragit järnvägen fram.
Det inre av halvön upptages till störs-
ta delen av Spanska högplatån, som i
allmänhet ligger mer än 600m över havet.
:Såsom flodernas lopp utvisar, sänker sig
högplatån åt Y., ned mot Atlanten. Den
begränsas på övriga sidor af randberg, näm-
ligen i N. Gantabriska bergen, i NO. Iberi-
¿ka bergen*, i S. Sierra More’na*. Över
högplatån framstryka flera bergskedjor
(»sie’rras») i riktning från Ö. till Y. En av
dessa kedjor skiljer platån i två avdelnin-
gar, den norra eller Gamla Castiliens hög-
slätt, som delvis är fruktbar, och den södra
eller Nya Castiliens högslätt, som mesta-
dels består av magra kalkstenshedar.
Längst S. ut, på andra sidan om An-
dalusiens heta och bördiga slätt, reser sig
Grana’das högland. Här märkes bergs-
kedjan Sierra Neva’da* ¡med den ständigt
snöhölj da fjälltoppen Mulahace’n (nära
3,500 m), den högsta i Europa utom Al-
lågslätter äro såväl Pyrené-
erna som Granadas högland skilda från
högplatån i mitten. N. ut ligger näm-
ligen Arago’niens slätt kring floden Ebro
och S. ut kring floden Guadalquivi’r
Andalu’siens slätt.
Spanska högplatån är den ödsligaste delen
av halvön. Enformigt utbreder sig landet där
åt alla håll, och man kan vandra tiotals kilo-
meter över oavbruten hed- och stäppmark. En-
dast sällan förnöjes ögat av grönska; allt är som
förtorkat. Bostäderna ligga glest. Då och då
kan man på vägen möta en fårherde eller en
mulåsnedrivare. Solen steker från en nästan
ständigt klar himmel, och luften är fylld av ett
fint damm, som föres omkring av vinden.
174. Floder. Av Pyreneiska halvöns
floder flyta, på grund av landets lutning,
de förnämsta Y. ut till Atlanten. En-
dast en större flod går Ö. ut till Medel-
havet.
Till Atlanten rinna Duero (doérå), Tajo
(tåchå), Guadia’na och Gnadalquivir*
(-kivi’r).
Till Medelhavet flyta Ebro* ävensom
de mindre betydande Guadala’viar och
Segu’ra.
På Spanska högplatån hava floderna
i allmänhet grävt sig en djup bädd mellan
branta stränder och bilda vid övergången
till kustlandet strida forsar. Om våren
perna. ’
Genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
