Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det övriga Europa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föga berört av det övriga Europas
kultur.*
Städer på Sicilien:
Pale rmo (> 300 t. inb.) på norra kusten.
Det är öns forna huvudstad?^— På västra kusten
av ön märkes Marsdia, känd vinort.
Messi’na* vid sundet av samma namn
Det har stark utförsel av vin och sy dfrukter.
å östra kusten. Staden har livlig
200. Författning. Italien är en in-
skränkt monarki. Konungen delar makten med
en riksförsamling på två kamrar.
201. Biländer. Italien har i våra dagar
med stora uppoffringar skaffat sig en liten koloni
vid Röda havet och ett shjddsvälde (»protektorat»)
i Östafrika.
Anm. Uppe i Apenninerna ligger, Ö. ut
från Florens, den lilla republiken San Marino
(11 t. inb.). Den är den näst äldsta och den
näst minsta av Europas själfständiga stater.
i Cata’nia ]
sidenindustri^
Balkanhalvön.
202. Gränser. Balkanhalvön är den
östligaste av Sydeuropas tre halvöar och
har av dem det bredaste landfästet.
N. ut bilda Donau med Sava och Sieben-
biirgens berg en ganska ofullständig gräns-
linje. Halvön sammanhänger nära med
Slaviska slätten i NO.
Y. ut omgives halvön av Adriatiska och
Joniska haven, vilka genom ett brett sund
stå i förbindelse med varandra, i S. av
Medelhavet och i Ö. av dess inre delar:
Ege’iska havet*, Ma’rmarasjön* och Svarta
havet*
Ö. ut skiljes Balkanhalvön från det när-
belägna Asien genom två smala vatten-
vägar : Dardane’llsundet*\ (fordom Hellespo’ri-
ten) och Bospo’ren* (0,5km). De ligga på
var sin sida om Marmar asjön och likna
båda mera en bred flod än en havsled.
203. Kust. Balkanhalvöns kast är
i allmänhet klippig och sönderskuren av
havet. Ju längre man kommer åt S., dess
mera avsmalnar halvöns landmassa och
dess talrikare bliva inskärningarna. Den
mycket sönderdelade östra kusten har legat
bäst till för samfärdseln, och de där be-
lägna landskapen ha, i motsats till förhål-
landet på Apenninska halvön, alltid varit
de viktigaste.
Sydligaste delen av halvön är genom två
djupt inträngande vikar, Egi’nabukten i Ö.
och Korintiska viken i Y., avsöndrad till en
särskild halvö, More’a. Denna har till följd
av sin flikiga form liknats vid »ett mull-
bärsblad» och slutar S. ut i tre uddar. N. ut
sammanhänger Morea med fastlandet ge-
nom ett smalt näs, Korintiska näset, genom
vilket man i våra dagar grävt en kanal.
Längre mot N. märkas på östra sidan
flera mindre halvöar: A’t tik a N. om
Eginabukten, den tretungade halvön Kal-
ci’dice*, som Y. ut skiljes från fastlandet
genom Saloni’kibukten, och utmed Dar-
danellsundet den smala G alli’poli -
halvön*.
Yid kusterna, i synnerhet vid den östra,
är Balkanhalvön omgiven av bergiga öar
och ögrupper. Dessa hemsökas, liksom
själva halvön, ofta av starka jordbävnin-
gar.
Ö. ut i Egeiska havet (fordom Arkipela gen)
ligger den långsträckta ön Eube’a, skild
från fastlandet endast genom ett trångt
sund. SO. därom utbreda sig talrika öar,
Cykla’derna*, vilka bilda liksom en
brygga mellan Attika och Mindre Asien.
Särskilt märkas bland dem öarna Naxos
och Paros samt den genom vulkaniska
utbrott bildade och åter ombildade ön
Santori’n.
Y. ut finna vi de för sitt angenäma
klimat kända Joniska öarna*; störst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
