Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De främmande världsdelarna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med utlandet ligger handeln mest i främ-
lingars händer och förmedlas genom euro-
peiska och amerikanska ångare. Av de
många industrivaror, som de flitiga kine-
serna tillverka, utföras mest siden, lacke-
rade arbeten, papper, porslin och tusch.*
Dessutom utför Kina i mängd råsilke och
te. Landet äger ofantligt rika stenkols-
lager, men de tillgodogöras föga.
Tebusken träffas vild i norra Indien och i
Kina, där bruket att av dess torkade blad bereda
en sund, välsmakande dryck är urgammalt.
Odlad når den en höjd av omkring två meter
och planteras, liksom vinrankan, företrädesvis på
bergens mot S. belägna avsatser, där solen
steker på och regnvattnet hastigt kan rinna av.
Bladen insamlas tre gånger om året. De först^
■och spädaste giva den finaste skörden (»kejsar-
te»). Det te åter, som kommer till Europa,
är endast sämre sorter och ofta förfalskat.
Efter avplockningen torkas bladen på järnpannor,
som upphettas över sakta eld. Vid varje panna
står en person, som för att bladen skola bli
jämnt torkade måste vända dem alla med bara
handen och, var gång han tager upp dem,
rullar dem tillsammans i sin hand. På detta
sätt få tebladen sin krusiga, samman vecklade
form. I Kina och Japan är te en folkdryck,
som brukas alla tider på dagen, till alla mål
och alla klasser från kejsaren till hans ringaste
undersåte. Överallt på gator och vägar hålles
det till salu, och att väl bereda te och servera
det med smak är en högt skattad konst. Till
grannländerna i Asien kommer teet samman-
pressat i klumpar (»tegel-te»), som flerstädes
användas såsom betalningsmedel. Till Europa
föres det bästa teet landvägen genom Ryssland
(»karavan-te»), ty te lider lätt av fuktighet
under sjötransporten.
310. Inbyggare. Kineserna äro mon-
goler. Massan av folket dyrkar Budda,
eller inskränker sig till att med vissa
bruk hedra fädernas minne. I Kina tages
nämligen i allmänhet religionen mycket
lätt, och något avlönat prästerskap finnes
^cke. De bildade klasserna hylla Konfut-
se’s* mera svårfattliga lära.
Kineserna äro ett bland jordens äldsta kul-
turfolk; redan i forntiden hade de uppnått en
hög bildning. De äga en rik litteratur och ett
skriftspråk, som är ganska svårlärt; ty varje ord
betecknas med ett särskilt tecken, och man be-
höver kunna flera hundra sådana för att något
så när kunna reda sig med en kinesisk bok.
Man skriver eller, rättare sagt, målar bokstäver-
na med tusch. Skriften läses i rader uppifrån
och nedåt från höger till vänster.
Barnen besöka i allmänhet skolor, och läskun-
nigheten är mycket spridd bland folket. Man sät-
ter i Kina stort värde på kunskaper, och bästa
vägen till utmärkelser i det offentliga livet äro
långvariga och ihärdiga studier. En kinesisk
studerandes högsta ärelystnad är att komma
fram till den stora slutexamen, då de, som skola
prövas, instängas i små hus, som stå i långa
rader, och under flera dagars tid få författa upp-
satser över skilda ämnen. Endast få av de prö-
vade gå igenom examen; men dessa bli höga
ämbetsmän, s. k. mandariner.
Många uppfinningar, såsom krutet, boktryc-
kerikonsten, papperet, porslinet, voro kända i
Kina långt förr än i Europa. I fråga om åker-
bruk och trädgårdsskötsel ha kineserna länge
stått framför de flesta andra folk.
Kineserna hålla sig emellertid strängt till
fädernas bruk. I årtusenden ha de hyst avsky
för allt främmande och levat alldeles avsöndrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
