Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan påföljd. Löwenhielm klagade, att Ryssland och Preussen
tagit Napoleous exempel att i veckor, ja månader låta en
vänskaplig magt vänta på svar. Detta var så mycket mer
besynnerligt som kejsar Alexander på det mest bestämda sätt
lofvat bifalla Sveriges anhållan. Men från hans statskansler,
grefve Nesselrode, som ofta gick andra vägar än sin herre,
liksom från Hardenberg, hördes ej ett ord till svar. Metternich
hjelpte sig som vanligt med ett löfte; han försäkrade, att om
de andra stormagterna gåfve sitt bifall, så vore också
Österrikes gifvet. Af kejsar Alexander, med hvilken Löwenhielm
umgicks på förtrolig fot, fick han emellertid det rådet att gifva sig
till tåls och ej drifva denna finansiela angelägenhet för starkt,
medan magterna voro upptagna af de stora frågorna 1).
Först sedan dessa voro afgjorda och nära ett halft år efter
sin första framställning fick Löwenhielm från Hardenberg
mottaga ett officielt svar, der denne erkände Sveriges rätt att
erhålla sin andel af kontributionerna i de under kriget eröfrade
och för de allierades räkning förvaltade länderna2). Dermed
tycktes denna fråga i sjelfva verket vara afgjord, då kejsar
Alexander redan förut gifvit sitt samtycke och Metternich gjort
Österrikes svar beroende af de andra stormagternas.
Underhandlingen om nämnda medels utbekommande fortsattes dock
ännu långt efter kongressens slut i Berlin 3).
Sveriges rätt i detta afseende var visserligen oförtydbar,
och hela saken gälde endast en mindre betydande summa4), men
det visade sig förbundet med många svårigheter att genomdrifva
ett anspråk, som grundade sig på redan fullgjorda förpligtelser
och hvars tillfredsställande ej vidare var förknippadt med
stormagternas intressen.
2.
En annan omständighet, som ej var förutsedd i Löwenhielms
instruktioner, men som under de första månaderna af kongressens
samvaro kom att lifligt sysselsätta hans uppmärksamhet, var den
’) Löwenhielms depescher den 21 December 1814 och den 25 Januari 1815.
2) Löwenhielms depesch den 12 April.
3) Instruktion för Dehn den 31 Jnli. Kabinettsarkivet.
*) Sverige gjorde anspråk på andel (Vl7) dels i den summa de tyska staterna
sammanskjutit i och för kriget, 17 mill. gulden, dels ock i de i Frankrike och
Belgien af de allierade ntskrifna krigskontributioner, 25 mill. fes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
