Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Begravning i Alsike. Uppland av Gustaf Cederström - 4. Linberedning. Delso sn, Hälsingland av Joseph Wilhelm Wallander - 5. Bockstuga. Delsbo sn, Hälsingland av Joseph Wilhelm Wallander - 6. Väva vadmal, danslek i Delsbo sn, Hälsingland av Joseph Wilhelm Wallander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framställt en del för honom väl kända upplandstyper. Den stämningsfulla målningen avser
att återgiva stunden omedelbart efter jordfästningen, då de sörjande ännu i andakt dröja
invid den öppna griften.
LINBEREDNING. DELSBO SN, HÄLSINGLAND. Bild 4.
Oljemålning av Joseph Wilhelm Wallander (1821—1888). Sign. 1858.
Tillhör Nordiska Museet, Stockholm.
Linet från Hälsingland och Ångermanland har av gammalt ansetts överlägset det, som
producerats i andra landsändar, och man har ansett detta åtminstone delvis bero på det
inom nämnda provinser gängse bruket att våtröta detsamma. Varje by har sin
linsönkeplats, där varje delägare har sin särskilda linbro av hoptimrade stockar, som flyta på
vattnet. Linkärvarna fästas vid 21/2—3 m. långa stegliknande linklåvar, som vid
rötningen nedsänkas under linbron. Efter två à tre veckor upptagas linklåvarna, varefter linet
upphänges till torkning på vid linsönkeplatserna uppsatta linhässjor, på gärdesgårdar,
kornhässjor e. d. — Bilden visar linets upptagning efter rötningen, varjämte även repning och
bråkning av linet framställas, den förra äger rum före rötningen, den senare efter torkningen.
I övriga delar av landet har torrötning varit bruklig, d. v. s. linet har legat utbrett på
marken ömsom utsatt för sol, ömsom för väta.
ROCKSTUGA. DELSBO SN, HÄLSINGLAND. Bild 5.
Oljemålning av Joseph Wilhelm Wallander (1821—1888). Sign. 1873.
Tillhör livmedicus C. O. Olin, Stockholm.
Under förgångna tider, då livet ute på landsbygden efter nutidens begrepp var betydligt
enformigare än nu, förstod dock allmogen väl utnyttja de möjligheter till förströelse som
förefunnos. Ungdomsglädjen och fantasien voro sannolikt fullt lika livskraftiga då som nu
och arbetsglädjen kanske större.
Varje årstid medförde sina bestämda göromål. Då linet var berett, skulle det spinnas,
och då samlades man till rock- eller spinngille i de olika gårdarna. Spinngillet räckte ett
par dagar, högst en vecka i varje gård, varefter man flyttade sina spinnrockar och tonaden
till den granngård, som var villig hålla rockstuga. Värdfolkets åligganden voro likväl ej
betungande, enär varje spinnerska själv medförde sitt matknyte. Här återgivna målning
framställer ett dylikt spinngille. Arbetet försiggår, såsom ofta var fallet, vid skenet från den
öppna spiseln, och en livlig gammal delsbokvinna berättar för de unga någon hemsk och
spännande tilldragelse.
VÄVA VADMAL, DANSLEK I DELSBO SN, HÄLSINGLAND. Bild 6.
Oljemålning av Joseph Wilhelm Wallander (1821—1888). Sign. 1875.
Tillhör major Erland Klingberg, Gävle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
