Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Bandväverska. Rättviks sn, Dalarna av Julius Kronberg - 35. Anders och Brita. Rättviks sn, Dalarna av Hanna Winge - 36. Midsommardans. Rättviks sn, Dalarna av Kilian oll - 37. Kyrkfärd till Leksand, Dalarna av Wilhelm Nikolaj Marstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland alla de konstnärer, som på 1860-talet reste upp till Dalarna för att teckna och måla,
var även den 17-årige Julius Kronberg. Nordiska Museet äger en del synnerligen vackra
och säkert utförda teckningar av denne konstnärs hand, signerade 1867. Bland dessa
märkes ovannämnda bandväverska.
ANDERS OCH BRITA. RÄTTVIKS SN, DALARNA. Bild 35.
Oljemålning av Hanna Winge (1838—1896).
Tillhör Nationalmuseum, Stockholm.
Anders och Brita ha det gott och trivsamt, där de sitta och sleva sin soppa ur samma
stenfat. Seden att äta sin sura mjölk, gröt och soppa ur gemensamt fat har för övrigt varit allmän
bland allmogen in i sen tid och fortgår ännu på en del håll.
MIDSOMMARDANS. RÄTTVIKS SN, DALARNA. Bild 36.
Oljemålning av Kilian Zoll (1818—1860).
Tillhör grosshandlare Hugo Hjelmar, Stockholm.
Att resa midsommarstång eller majstång (majad stång = lövsmyckad stång), omkring
vilken folket under midsommarkvällen och natten dansar, är ett bruk, som fortgått genom
århundraden, om stången också under tidernas lopp förändrat skepnad. Den nu kända
midsommarstångens äldsta förebild utgjordes av ett avkvistat träd med en sparad lövruska
i toppen. Dessa stänger ansågos medföra lycka, välsignelse och framför allt god äring till
den gård eller det samhälle, där stången blivit rest. Sedermera fingo midsommarstängerna
en rikare utsmyckning. De kläddes med blommor och löv och avslutades uppåt med en
tupp. Bland övriga prydnader märkas pentagram eller alvkors, urblåsta ägg, solliknande
stjärnor, hjärtan, i kors anbringade ringar m. m. Och vad som i Dalarna aldrig saknas är
dalpilar.
Kilian Zoll har å sin Midsommardans återgivit en stång med tupp, strålstjärna och
dalpilar. Rättviks kyrka synes till höger i fonden. — Såsom dräktbild lämnar dock den vackra
målningen tyvärr en del övrigt att önska.
KYRKFÄRD TILL LEKSAND, DALARNA. Bild 37.
Oljemålning av Wilhelm Nikolaj Marstrand (dansk konstnär 1810—1873). Sign. 1853.
Tillhör den kungl. samlingen på Kristiansborgs slott, Köpenhamn.
Ovannämnda konstnärs framställning av kyrkbåtarnas ankomst till Barkdalen, den
vanliga landningsplatsen ett litet stycke från Leksands kyrka, är verkligt imponerande. De
smäckra båtarna framdrivas av 10, 11 till 12 par åror med en man vid varje åra, och de
taktfasta årtagen ackompanjeras av sång. För en utsocknes, som varit med om en kyrkfärd på
Siljan en vacker sommarsöndag, är detta säkerligen ett aldrig förbleknande minne. Och det
är i hög grad beklagligt, att alla Siljans kyrkbåtar gått ur tiden, förutom de enstaka exemplar,
som återfinnas i något hembygdsmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
