Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vårt land. Men om äldre tider ha upptecknarna
tydligen mycket ringa kunskap. Och likväl är
det visst, att här i Sverige både under »vikingatiden»
och under »folkvandringstiden» funnits
talrika sånger och sägner om konungars och
andra framstående mäns öden och stordåd. Av
dessa sånger och sägner, som under loppet av
årtusendet näst före kristendomens fullständiga
seger levat på svenskarnas läppar, kunna vi
återfinna ganska betydande lämningar i den s. k.
norsk-isländska litteraturen, det vill säga den
litteratur, vars äldsta kända minnesmärken
tillhöra vikingatiden och Norge, men som sedermera
genom islänningarna vidare utvecklades och
bevarades i rikhaltiga uppteckningar.
Den viktigaste av de isländska källorna till
svensk fornhistoria är den s. k. Ynglingasagan,
som utgör den första avdelningen av Snorre
Sturlusons norska konungasagor, ett verk, som
oftast (ehuru oegentligt) kallas »Heimskringla».
En norsk konungahistoria kan ju, noga taget,
ej börja förr, än ett enhetligt norskt rike bildats
av de många småstater (»fylken»), i vilka landet
förut var delat. Men den nya helstatens grundare,
konung Harald hårfagre (född omkring år 850,
död år 933), var — eller uppgavs vara — en
»ättstor» man, och redan långt före Snorres tid
förhärligade man Harald och dennes släkt genom
att uppräkna en lång rad av hans förfäder.
Haralds fader, Halvdan svarte, hade visserligen
utvidgat sitt välde över flera fylken, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
