Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Oden och hans »diar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»gude» (eller »gode») i den isländska fristaten.
De maktinnehavare, som voro Odens närmaste
män, kallar Snorre »diar». Ordet betyder
egentligen »gudar», men Snorre tyckes med det snarare
mena »överstepräster» — sannolikt vill han, att
ordet skall kunna tagas i bägge betydelserna.
Men vid sidan av euhemerismen har också
en annan tankeströmning inom den medeltida
lärdomen varit av ingripande betydelse för Snorres
uppfattning av »konung Oden» och dennes
»historia».
På kejsar Augustus tid hade skalden
Vergilius i sin »Eneid» berättat, hur det italiska
samhälle, som var (eller troddes vara) Roms
moderstad, grundlagts av en skara trojaner,
som, anförda av Eneas, efter Trojas förstöring
på sina skepp dragit bort för att söka sig ett
nytt hem. Denna sägen tycks ha funnits långt
före Vergilius, fastän den väl först genom honom
fått sin poetiska utsmyckning och stora
spridning.
Under medeltiden var Vergilius den högst
uppburne av alla skalder, flitigt läst och vördad
ej blott som skald, utan även som profet och
trollkarl. När nu germanska folk efter
romarrikets fall blivit härskande i Europa, blev det
för deras krönikeskrivare en hederssak att
uppvisa en lika ståtlig urhistoria för sitt eget folk,
som Vergilius hade framlagt för romarna.
En utförlig redogörelse för dessa »lärda
vandrings-sagors» uppkomst ger Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
