Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:1 Tiden t.o.m. 1660 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Urgammal lag och rätt. I vart landskap fanns en
lagman. Han var böndernas ordförande, när de
samlades på tinget för att stifta lagar, fälla domar och
avgöra andra viktiga ärenden. Vart år skulle han för
menigheten framsäga landskapets lag. Denna var
nämligen ännu icke skriven, utan lagmannen hade den i
minnet: han var en levande lagbok. Varje lagman
lärde lagbuden av den, som före honom var lagman.
Först ett par hundra år efter lagman Torgnys tid
började man uppteckna landskapens lagar. Då fingo
de till stor del behålla det enkla, urgamla språk, i vilket
lagmännen fordom framsagt dem. De flesta
landskapslagarna finnas bevarade än i dag, vackert präntade
på pergament. Äldst bland dem är väétgötalagen. Det
är den äldsta bok på svenska, som vi ha kvar.
Dessa landskapslagar vittna om våra förfäders sunda
praktiska förstånd. Med några få, kärnfulla ord säga
de tydligt ifrån, vad som skall sägas. Berömda lärda
män, som jämfört olika folks gamla lagar med varandra,
ha kallat de nordiska folkens äldsta lagar för
mästerverk, som knappt ha sin like i hela världen.
Dessa lagar har vårt folk själv givit sig. Det
har aldrig tagit emot lagen som ett furstligt påbud.
I en av dessa lagar läsas följande ord: »Den, som
agalös lever och lagalös, han
hederslös dör.» Dessa ord vittna om en levande
rättskänsla, som av ålder varit vårt folks styrka och lycka.
Vilket mäktigt intryck måste ej de orden ha gjort,
när de uttalades av en gammal vördnadsbjudande lagman
inför allt folket på tingetl
Hos lagman Torgny. Lagman Torgny mottog jarlen
och de norska sändebuden sittande i sitt högsäte. En
så vördnadsbjudande man hade norrmännen aldrig
sett. Hans skägg var så väldigt, att det låg i hans sköte
och täckte hela bröstet. När Torgny fick höra de
resandes ärende, yttrade han till Ragnvald jarl: »Under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
