- Project Runeberg -  Sveriges historia för folkskolan. (11. uppl.) /
72

(1939-1940) Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:1 Tiden t.o.m. 1660 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

konung. Men han hade en hätsk fiende i ärkebiskop
Gustav Trolle, »en styv och egensinnig man», som ej
kunde smälta, att Stureätten gått före hans egen
mäktiga släkt vid valet av riksföreståndare. Både herr Sten
och Trolle voro unga och hetlevrade. Snart lågo de i
öppen fejd med varandra, och ärkebiskopens parti
sökte hjälp hos Kristian II. För att avvärja krigsfaran
sökte riksrådet medla. I Uppsala domkyrkas sakristia
hade herr Sten ett samtal med sin fiende, vilket slutade
med att han räckte Trolle handen till försoning. Men
hans högvördighet svarade med »spotska och spefulla
ord». Då sammankallade Sten Sture en riksdag och
berättade för ständerna om Trolles förräderi. Fyllda
av harm dömde de ärkebiskopen till avsättning. Och
eftersom han från sitt fasta slott vid Mälarsundet Stäket
trotsat riksföreståndaren, beslöt riksdagen, att borgen
skulle jämnas med jorden. Domen sattes genast i verket.

Kristians första angrepp på Sverige. Nu tyckte
Kristian, att tiden var kommen för honom att gripa in
och taga Sveriges tron i besittning. Han kom seglande
med trupper till Stockholm. Men Sten Stures allmogehär
besegrade konungens legoknektar efter en kort strid (yld
1518 Brännkyrka söder om staden) i5i8. Då Kristian
ingenting kunde uträtta, inskeppade han sig åter. Nu påstod
han, att han ville underhandla med Sten Sture om
förlikning, och bad riksföreståndaren komma ombord.
Herr Sten, som själv aldrig tänkte på svek, anade ej
konungens onda avsikt. Men hans vänner förespådde
honom, att han aldrig skulle komma levande från mötet
med Kristian. Då lät han varna sig •—- till Kristians
stora förargelse.

Konungen låtsade nu, att han ville själv komma till
Stockholm för att underhandla. Men då måste han ha
sex förnäma svenskar till danska flottan som gisslan.
Därmed menades, att dessa herrar under Kristians
besök i Stockholm skulle stanna på danska flottan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:32:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cgshff/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free