Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:1 Tiden t.o.m. 1660 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han färdades norr ut och besökte i Södermanland sin
syster och hennes man vid den tid, då de ämnade sig
till Kristians kröning. Gustav bad dem att för all del
icke fara •—- men fåfängt. De trodde Kristian.
En tid därefter kommer hans svågers gamle tjänare
tillbaka från Stockholm, dit han hade följt med sin
herre och matmor. Den gamle mannen kan knappt
tala för gråt. Han berättar om Stockholms blodbad.
Han talar om, att Gustavs fader och svåger blivit
halshuggna, att hans moder och syster kastats i
fängelse.
Vad som gav Gustav kraft att bära smärtan var
tanken: »Sverige måste och skall dock räddas.» Hans
hopp stod till Dalarne, till Engelbrekts och Sturarnas
dalkarlar. För att ej bli tillfångatagen av spejare.
som Kristian och hans fogdar skickat ut efter flyktingen,
förklädde sig Gustav till dalkarl med »trind hatt»,
vadmalsjacka och en yxa på axeln.
Berättelser och sägner om Gustav Vasas äventyr i
Dalarna. Om Gustavs öden, när han hunnit upp i
Bergslagen, finns en berättelse av biskopen i Västerås, Peder
Svart, som blev Gustavs nära förtrogne på äldre dagar. I
sin skrift Gustav Vasas
krönika berättar Peder Svart
på ungefär följande sätt:
»Gustav gav sig först till
Anders Persson på
Rankhyttan men hemlighöll alltjämt,
vem han var, och gick klädd
i bondekläder. Men en piga
berättade för Anders
Persson, att hon hade sett
en guldstickad skjortkrage
sticka fram under de
grova bondekläderna. Anders
Persson förstod då, att den
främmande icke var någon ^ Karla över Giulav Vata*
vand-vanlig dalkarl. Han talade ringar i Dalarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
