Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:1 Tiden t.o.m. 1660 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snäser hon till honom. »Har du aldrig sett folk förr? Packa
dig genast ut på logen och tröska 1* Han lunkar ut ur stugan.
Men spejarna kunna aldrig tänka sig, att det är den förnäme
herr Gustav, som en bondkvinna vågar hantera så
vanvördigt. De skynda till nästa gård.
Sven Elvsson ansåg dock inte Gustav nog säker i Isala.
Han lär därför ha gömt honom i ett stort halmlass och kört
uppåt de ödsliga skogarna. Snart mötte han några danska
spejare. För säkerhets skull stucko de sina spjut några
gånger genom halmen. Därvid rispade de Gustav i benet.
Men den sårade kvävde smärtan utan ett ljud, och Sven
Elvsson fick färdas vidare. Snart började dock blod sippra
ur halmlasset och färga snön. Då tog den rådige
krono-skytten och skar sin häst i foten. När andra spejare frågade
om orsaken till blodspåren, kunde han visa på hästens sår
och fick då fortsätta sin väg. —- Detta och mycket annat
berättar folksägnen om Gustav Vasas äventyr i Dalarna.
Gustav Vasa talar till dalkarlarna. Följden därav.
Vid jultiden iÖ2o hade Gustav hunnit upp till stränderna
av Siljan, Dalarnas huvudbygd. Efter gudstjänsten i
Rättviks kyrka, öster om Siljan, steg han fram på
kyrkvallen och talade till folket om den fara, som hotade
riket. Rättvikskarlarna lyssnade uppmärksamt till
hans ord men ville först rådpläga med folket i
grannsocknarna. Gustav beslöt då att under tiden tala även
med allmogen i Mora socken norr om Siljan.
Där skall han ha funnit skydd hos en bonde i Utmelands
by, som säges ha gömt flyktingen i källaren under
köksgolvet. När så Kristians »stövare» kommo och snokade i
stugan, räddades Gustav för tredje gången genom en kvinnas
radighet. Bondens hustru, som höll på att brygga julöl vid
spisen, skyndade sig att vältra ett tomt bryggkar över
källarluckan, så att spejarna ej fingo ögonen på den.
Vid julhelgen, just då Morakarlarna kommo ut ur
kyrkan, steg herr Gustav upp på en liten kulle på
kyrkbacken och talade till menigheten. Vältaligt
förtäljde den unge riddaren om Kristians trolöshet, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
