Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:1 Tiden t.o.m. 1660 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fred mellan folken, de borde äras mera än sådana furstar,
som ställt till krig. —- Så gjorde den ädle mannen vad han
kunde för att motverka det fördärvliga hatet mellan folken.1
Gustavs planer mot romerska kyrkan. Martin
Luther och Olavus Petri hade visat Gustav, hur han
skulle kunna hjälpa Sverige upp ur dess förfall. Luther
ville ju inte veta av någon påve och ansåg det orätt, att
prästerskapet samlade rikedomar. Om Sverige nu
anslöt sig till den luterska reformationen, så kunde konung
och ständer taga överflödet från kyrkan och använda
det till hela rikets bästa. De behövde då icke fråga
påven om lov.
Det var en farlig väg Gustav hade att gå, men det
gällde ju Sveriges räddning. Själv var han numera fast
övertygad om reformationens sanning. Han sade, att
han icke ville vika därifrån, så länge hans hjärta var
helt och hans blod varmt.
Men för att genomdriva en reformation och
beskattning av kyrkan behövde konungen hjälp av
ständerna. Därför sammankallade han en riksdag till
Västerås.
överläggningarna på reformationsriksdagen i
Västerås 1527. Inför de samlade ständerna lät konungen först
mäster Lars läsa upp en redogörelse över rikets
bedrövliga tillstånd. Skulle det fortgå på det viset, så
ville Gustav icke längre vara konung, hette det.
Gustav hade icke utsagt, varifrån medel borde tagas
för att hjälpa riket ur dess nöd. Men alla förstodo nu,
vilket stånd det gällde. Då, berättar Peder Svart,
tog biskop Bras k till orda.
»Han svarade: ’Vi, som höra till det andliga ståndet, ha
svurit vår allra heligaste Fader Påven att icke företaga något
i andliga saker utan hans samtycke. Därför är det icke
möjligt för oss att avstå något av den Heliga Kyrkans egendom.’
Då sporde konungen rådet och adeln, om de tyckte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
