Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:1 Tiden t.o.m. 1660 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DALUPPROREN.
alkarlarna ta sig en myndig ton. Dalkarlarna hade
flera gånger räddat sitt land. Därför tyckte de
också, att de borde vara med och sköta regeringen. Men
att styra ett rike är något mycket mera invecklat än
att sköta en sockens angelägenheter. Det tänkte dock
de kaxigaste dalmasarna inte på. När konungen icke var
dem till lags, när dyr tid rådde, genast voro de
uppstudsiga. Det fanns också missnöjda katolska präster
och munkar, som eggade upp dem. Först togo sig
dalkarlarna för att skriva näsvisa brev till kung Gösta.
De påminde honom om den tid, då han gick fredlös i
deras skogar, och då »de fattiga dalkarlar» hjälpte
honom till riket. Nu hotade de att taga ifrån honom
riket igen, om han inte ville bättra sig och låta bli att
plundra kyrkor och kloster.1 Till slut gjorde de uppror.
Tre gånger reste de sig mot Gustav Vasa.
Det sista och farligaste upproret var det s. k.
klockupproret. Det utbröt, därför att ständerna beslutat,
att varje kyrka i riket skulle avstå en av sina klockor
eller dennas värde. T^ på annat sätt kunde konungen
ej betala rikets skuld till de mäktiga lybeckarna (se
sid. 84). Konungens män foro alltså upp till Dalarna
för att förmå allmogen att lämna ifrån sig klockorna.
Men då kommo dalkarlarna överens om »att breda på
de utskickade med så många hugg de orkade, dock utan
att slå ihjäl någon». Bönderna frågade sändebuden:
»Vill ni ha klockor? Rättnu ska ni få dem.» Därpå
överföllo de och »böstade» konungens män med
yxham-rar, »tills det var litet liv uti dem».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
