Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:1 Tiden t.o.m. 1660 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Östersjön. Hans äkta nordiska utseende: den klara
rödlätta hyn, de blå ögonen, det ljusgula håret och
skägget, allt var något ovanligt för tyskarna, och de kallade
honom »guldkonungen från Norden». Tyskarna
förvånades även över den manstukt och goda anda, som
rådde i svenska armén.
Gustav Adolfs krigsartiklar vittna även om den
ordning och goda anda, som han sökte upprätthålla i sin här.
I dessa krigslagar heter det bland annat: »Allt missbruk
av Guds namn med svärjande och bannande skall vara
förbjudet.» Straffet var prygel eller dryga böter. »För att en
sann gudsfruktan må ingjutas i krigsfolkets hjärta, vilja Vi,
att det varje morgon och afton hålles korum (bön med
psalmsång) i lägret av allt krigsfolket.
Den, som rövar eller stjäl någon boskap eller annat
dylikt i vänners land eller tager något i fiendeland utan lov,
skall straffas som för annat rån och tjuveri. Ingen soldat får
plundra någon kyrka eller hospital (sjukhus), även om staden
intages med stormande hand. Ej heller skall någon öva våld
mot präster, utgammalt (ålderdomsskröpligt) folk, kvinnor
eller barn.
Dricker sig någon drucken av öl eller vin, som han
träffar på i fiendens läger eller i någon stad, förrän fienden
är alldeles förjagad, den må saklöst ihjälslås av vem som
helst, som påträffar honom.»
Dessa krigslagar voro inga tomma hotelser. Gustav
Adolf straffade obevekligt strängt, så snart han fick höra,
att någon överträtt dem. Men den penningbrist, som Gustav
Adolf måste kämpa med, nödgade honom ibland att se
genom fingrarna med legotruppernas plundringar.
Konungen föregick ock sina soldater med enkla vanor,
sedlighet och gudsfruktan. De omåttliga dryckeslag, som
då voro brukliga även vid hoven, avskydde Gustav Adolf.
Han var, har det sagts om honom, »en gudfruktig herre i
allä sina gärningar in i döden».
Ett glädjebud. Snart hade Gustav Adolf drivit bort
de kejserliga trupper, vilka stodo i Pommern. Vid
samma tid fick han den glädjande underrättelsen, att
Wa llenstein var avskedad. Den fruktade fältherrens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
